onsdag 16 juli 2014

Lyckat bak

Jag tycker att jag är en bra förälder, men jag har en öm punkt, som jag skäms över. Jag bakar inte med mina barn. Jag tycker inte att det är roligt att baka och därför är jag helt kass på det. Jag rör en visp cirka två gånger om året och det känns som om barn ska få växa upp i ett hem där mamma eller pappa bakar med dem. A gör i alla fall chokladbollar med dem flera gånger i månaden.

Men inför resan till Österlen så bestämdes att jag och lillan skulle stå för bakandet så att vi hade fikabröd till kaffepausen. Jag hittade ett gott recept på muffins på nätet hos bloggen Ett kreativt liv och vi satte igång. Lillan knäckte ägg och vispade. Problemet när jag bakar är tyvärr att något alltid går på tok eller glöms bort. Så även den här gången.

När smeten låg i fina, lilaprickiga formar såg jag att jag glömt att sätta på spisen. Jag svor så att tapeterna krullade sig och lillan såg förskräckt ut. Men ugnen sattes på och formarna åkte in. De blev jättegoda och inte var det svårt heller. Ja, förutom att sätta på ugnen, då. Nu är min förhoppning att lillan ska kunna se tillbaka på en lycklig barndom och inte bli kriminell för att hon inte fått baka tillräckligt mycket.


Nöjd tjej efter muffinsbaket.

3 kommentarer:

  1. Hahaha det får vi verkligen hoppas att hon inte blir :-) Fina muffins förövrigt.

    SvaraRadera
  2. Ja det är inte lätt att hinna med allt... vi hann baka denna vecka och då utbrast min 6åring: mamma, jag tror jag blivit vuxen! Detta eftersom hon lyckades knäcka ett ägg utan att få med skalet i bunken (det lyckas inte jag med alltför ofta ;) Vi får väl öva mer och baka med här också helt enkelt... /Susanne

    SvaraRadera
  3. Du är absolut inte ensam.Jag är inte alls en sån där helylle mamma som bakar och pysslar och stickar och gud vet allt.Barnens pappa har gjort pepparkakor med dem,det är mer än vad jag har gjort.Men jag tror att det blir människor av våra barn ändå :-)

    SvaraRadera