Som en soptipp

Så här ser det ut i ena hörnet av vardagsrummet. Planschen köpte jag i en loppis som ligger granne med vår sommarstuga.

Ljuslyktor med hjortar som reflekteras när man har i tända ljus.

Godmorgon! Jag har sovit så dåligt de senaste tre nätterna, men igår kväll kände jag att det fick vara nog med sömnbrist. Först slocknade jag 20.30 i soffan när jag och lilltjejen skulle se någon fruktansvärt obegriplig  tecknad film om lila fyrkantiga varelser som hetter boffrar. Lagom till att allt löste sig för boffrarna vaknade jag till liv, men då ville ju lilltjejen gå och lägga sig förstås.

I natt lade jag mig i hennes säng och skyfflade in henne i min säng och jag har sovit som en släggad viking hela natten till klockan halv nio i morse. Nu har jag bara släpat mig runt i sju nummer för stora raggsockor och två tjocka tröjor under morgonrocken med kaffekoppen i handen och mumlat till A. "Måste vi gör något idag?".

Huset ser ut som ett bombnedslag. Jag tycker att det är svårt att hinna/orka/bry sig om att plocka bort på vardagarna. Så det blir ju alltid som att försöka ta sig igenom en soptipp i Delhi på lördagsmorgonen innan man fått in all smutsig disk i diskmaskinen, fått ner alla använda kläder i tvättstugan och torkat av överallt. Så det ska jag ta tag i nu! Vi ses lite senare!

Den skakande kaffekoppen

Så här såg det ut i vardagsrummet i helgen när vi hade städat. Det gör det tyvärr inte längre.

Hej! Förlåt att jag inte uppdaterat på några dagar. Jag gillar inte själv när bloggare bara försvinner, men det har varit fullt upp. Och idag inträffade det som är ett tydligt tecken. Den skakande kaffekoppen. Den kommer inte ofta, inte ofta alls, men när den gör det har jag lärt mig att ha respekt för den.

När jag lyfte kaffekoppen framför datorn idag skakade handen och koppen. Förr fortsatte jag bara att dricka med skakande hand och inget hände naturligtvis, förutom att stressen fortsatte att spruta ur näsan på mig som på en galen drake. Men så gör jag inte längre. När den skakande kaffekoppen dyker upp, sätter jag ner den och lappstirrar.

Det är något jag har lärt mig ur en artikel om stress där en same gav råd om hur man får en bra vardag. Han satte sig och lappstirrade framför sig några minuter varje dag, det vill säga bara stirrade och gjorde inget alls. Det har jag också börjat med. Men det går förstås inte att göra hur som helst för då uppfattas man ju som färdig för hispan. Jag brukar gå in på toaletten och andas och stirra in i kaklet. Sedan slutar kaffekoppen att skaka. 

I eftermiddag rodde jag och en arbetskamrat iland ett väldigt bra projekt och när vi kramades efteråt av ren lycka så kändes den skakande kaffekoppen långt, långt borta. Nu tänkte jag sätta mig och se på tv-programmet "Vänligen Lars Lerin" som handlar om konstnären Lars Lerins sökande efter en vän. Det verkar som om jag snöat in på konstnärer och deras leverne. Lars Lerin har nog skakande kaffekoppar morgon, middag, kväll. Det kommer att kännas tryggt. Tack för att du är inne och läser här! Vi ses imorgon igen!

Ett konstnärsliv

Nu ska julsakerna bort!


Godmorgon! Jag har vaknat upp på fel plats i livet idag. Vårt hus har flyttat till Sibirien. Varför kunde det inte ha flyttat till Mauritius istället? Det är ju iskallt!

Igår kväll läste jag i Lantliv om konstnären Karin Broos och hennes liv och blev ju så inspirerad! Jag har många gånger drömt om att skaffa en alternativ livsstil, ni vet flytta ut i någon enorm träkåk på landet, ha 20 höns i trädgården, måla tavlor och ta dagen som den kommer. Denna dröm faller raskt på flera punkter: 
1. Jag kan inte ens rita en kanariefågel så vem som skulle köpa mina alster och se till så att jag och familjen överlevde, är något oklart. Kanske mamma.
2. Jag är både bekväm och materialist. Jag vill kunna gå in på Ica och köpa en tulpanbukett när jag vill, utan att bekymra mig för vad det kostar. Ett konstnärsliv, där man inte ens säljer några tavlor, skulle väl innebära att man bodde där det inte ens fanns någon Ica-butik. Istället för tulpaner skulle jag få köpa rågmjöl för att göra surdeg till bröd som jag och familjen skulle få leva på den närmaste månaden. Gud sig förbarme. Och baka kan jag ju inte heller så den där konstnärslivsstilen skulle raskt förvandlas till sunklivsstil.

Karin Broos bor i en enorm gammal byskola på värmländska landsbygden och fick ett stort genombrott som konstnär vid 58 års ålder och säljer idag sina tavlor för stora pengar. Hon och maken har köpt en liten etta i Stockholm som de använder när de vill till storstaden.  Det låter som ett underbart liv. Om man nu bara hade talang för att rita mer än en streckgubbe.

En annorlunda kväll

Jag fick flera heminredningstidningar av A  i julklapp som jag ska plöja, liggandes i soffan idag.

Jag älskar de stickade kuddarna med träknappar från Ikea. Billiga var de också.

Så här ser vardagsrummet ut nu när det är städat.

De fina ljuslyktorna köpte jag i somras från en butik på Smögen, märket är PB Home. Träängeln köpte jag på Blomsterlandet och den är ljuvlig tycker jag. Den lilla granen har lillan gjort.

Vi gjorde ingen julstädning i år. Jag var för trött och A jobbade. Nu när jag äääntligen var ledig låg jag mest i soffan och päste. Men igår blev det andra bullar. "Du tar lillans rum och jag städar resten av huset" sade jag till A.

Oj, oj, vilken dålig uppdelning, tänker ni nu, men då har ni inte sett lillans rum. Där inne finns 786 småsaker som ALLA måste gås igenom vid varje storstädning och få ja eller nej av hövdingen som äger rummet till att kastas eller inte. Det var ett herrans liv i hennes rum igår. Hon skrek och grät var tredje minut och hela städningsprocessen, som tog TIMMAR, slutade med att rummet var städat och hon gallskrek till stackars A: "Du har förstört mitt rum!".

Efter den pärsen, när alla golv var moppade och allt var rent, var vi så hungriga så vi åt kex, ost och drack vitt vin. Klockan 4 på eftermiddagen. A hade köpt en skinkstek tidigare på dagen som han långsamt tillredde i ugnen. Sedan såg vi flera avsnitt av "Blacklist" medan barnen lekte, förvånansvärt nöjda, på sina rum. En härlig avslutning på dagen helt enkelt.

Otäckt

Det är tråkigt att granen snart ska hivas ut.

Nej, ingen matta och ingen lampa och inget hörnbord- än.

God morgon! Usch, igår morse hände något riktigt otäckt! Jag skulle jobba och åkte iväg 06.40. Jag har cirka 45 minuter till jobbet och jag var så trött så jag somnade! Jag vaknade av att bilens hjul hamnade på den räfflade ytan vid vägkanten som just är till för att få liv i de som nickar till bakom ratten. Jag fick in bilen i körfältet igen, men jag var alldeles skakig resten av färden. 

Iförrgår försökte vi som sagt ta oss ut på mellandagsrean. Mio hade öppet, men vi hittade, tyvärr, inte alls det vi ville ha. A däremot var helt inne på att köpa ett hörnbord som var 1x1 meter bara för att "fylla ut" som han sade. Men där lade jag in mitt veto. Vi kan ju inte ha ett hörnbord som är större än bordet framför sofforna! Jag tror att han är så trött på vårt möbelletande så att han är beredd att köpa vad som helst bara för att få lugn och ro.

Sedan åkte vi till ett köpcentrum och redan på parkeringen började vi ana ugglor i mossen. "Titta, det är knappt något folk här, vad skönt att vi är så tidigt ute!" utbrast jag förtjust. Men det visade sig att det ju inte var någon mellandagsrea, vi var en dag för tidiga och hela centret var stängt!  Så det var bara att åka hem igen. Idag ska vi på fotbollscup med sonen så vi ses lite senare!

Lite fint på bordet

Så här ser det ut vid kaminen just nu så ni förstår ju att det behövs en matta och lite annat i hörnet, innan det känns färdigt.

Oj, det hann bli kväll, ja, nästan natt innan jag fick ner rumpan på stolen för att skriva ett inlägg. Idag har jag varit till blomsteraffären och inhandlat lite fint till vårt nya bord. Men som vanligt ställde jag mig ju i fel kö. Damen före mig, som var pensionär och verkligen kunde handla preciiiis vilken dag som helst i veckan, hade NIO blomsteruppsättningar som skulle packas in. Där stod jag med min tre hyacinter, en blomsteruppsättning och en stjärna och bara hoppade av otålighet. Jag förstår inte att man, om man är pensionär, inte av ren självbevarelsedrift gör sådant på en vardag när inte hela världen är ute och handlar?

Sedan åkte vi till Ikea och där var också hela världen och strosade runt. Vi tittade på en lampa, en matta och ett bord att ha i ena hörnet vid de nya sofforna. Men ni vet hur det är, man har inte riktigt mätt och bordet verkar vara för stort och lampan för liten och hur stor matta blir egentligen snyggt? Det slutade med att vi struntade i alltihop och åkte och handlade mat istället. Nu ska jag strax hoppa i säng, men först blir det nog lite häng i de nya sofforna framför kaminen. Ha en fortsatt härlig kväll så ses vi imorgon!

Brandkårsutryckning

Oj, oj, vilken action det var här imorse! Gud i himlen! A ringde mig mitt under morgonmötet på jobbet och skrek upphetsat att han hade ringt efter brandkåren. Det visade sig, när han och barnen skulle åka iväg till skolan, att han hade tyckt att det luktade bränt utomhus. han tittade upp mot skorstenen och ser till sin fasa att det brann i den.

Han ringde omedelbart 112 som kom körandes med två bilar och strålkastare som lyste upp hela huset. Då visade det sig att brandlukten kom från ett vägarbete lite längre bort, där de lade asfalt. Och branden? Ja, det var de blinkande ljusen på  vägarbetsbilarna som speglade sig i den plåtinklädda skorstenen, som fick det att se ut som om det brann.

Men till A:s försvar måste jag påpeka att brandmännen också trodde att det brann först.  Stackars lillan blev så rädd att hon började gråta. Ja, en mer eldfängd start på morgonen är kanske svårt att få och tur att det faktiskt bara var falskt alarm.

Några timmar senare ringde A med en lite bättre nyhet. Vårt nya vardagsrumsbord hade kommit. Nu saknas bara matta, hörnbord, en till lampa, ja lite extra allt helt enkelt.

Vårt nya bord från Chilli, Ornäs, 1 000 kronor.

Spännande tider

Bordet Ornäs, 1000 kr, från Chilli.

God kväll på er! Ikväll har jag följt varenda nyhetssändning om vad som sker just nu i Sveriges riksdag. Man kallar oss mellanmjölkslandet, men det som händer är knappast mellanmjölksaktigt. Fast när sonen satt och frågade mig vad en regeringskris är för något, insåg jag att jag nog sett på en nyhetssändning för mycket.

Både jag och A är lediga på fredag och då hoppas jag att vi ska kunna hämta den andra soffan på Ikea och ett bord som vi hittat på Chilli som heter Ornäs. Eftersom just den här soffan som vi valt, Stocksund, verkar vara mer populär än Zlatan, så har vi bestämt att jag ska stå och vakta ett exemplar medan A åker och fixar en kärra. Gud nåde den som försöker stjäla min soffa!

Sonen, som inte låter sina julplaner grumlas av någon regeringskris, har bestämt att vi i helgen ska åka till det närmaste shoppingcentret så att han får visa oss vad han önskar sig i julklapp. Det låter bra för jag orkar inte ränna runt själv och försöka fundera ut vilket obskyrt dataspel han gillar för stunden. Jag kan ju knappt uttala namnen på dem han redan har. Ha en fortsätt lugn och skön kväll!

En helg på topp!

Hej på er! Oj, ja nu var det några dagar sedan jag skrev här inne, men jag och A har helt enkelt haft så mycket roligt att vi inte haft en minut över. Igår åkte vi och hämtade sofforna. Ja, det blev bara en, den andra var slutsåld och kommer in i veckan på Ikea. Barnen  hämtades av sina mor- och farföräldrar för de sover över där till ikväll. Vi satte igång att montera ihop soffan och om det berodde på att vi drack vin medan vi satte ihop den, vill jag låta vara osagt, men faktum är att vi fick dra loss armstöden och ta av och sätta på klädseln två gånger för att vi gjort fel. Men nu så står den i vardagsrummet, jättefin!


Sedan åt vi god mat, såg på "Så mycket bättre" och sista avsnitten av Castle i den sista säsongen. Visst var väl avsnittet med Carola gripande? Man förstod att hon förmodligen är väldigt ensam i artistvärlden. Carola är någon som alla som är creddiga alltid håna och göra sig lustiga över, samtidigt som hon är den enda riktiga stjärna vi har i Sverige som verkligen ALLA känner till. Hennes glädje över att "inte behöva bli känslomässigt slagen" som hon uttryckte det, när hon öppnade sig för de andra artisterna...man förstår att hon förmodligen blivit attackerade både 30 och 40 gånger verbalt vid middagsbord av människor som vill trycka ner henne.

Jag tyckte att det var ett jättebra avsnitt där man faktiskt fick se mer av människan Carola.

Vad händer här dag då? Kaffe i soffan med A. Prata. Lite mer kaffe. Ungefär så. Vare sig mer eller mindre. Vi ses!

 "Öööh....jaha...var ska man börja, då?"

"Oj, oj, vad tungt...hjälp till då, stå inte bara och fota!"

A är jättestolt över att ha satt ihop soffan. Han vet ännu inte att armstöden sitter fel. Två minuter efter att den här bilden är tagen svär han och får ta isär dem igen.

En tidig julklapp

Hej på er! Hoppas ni haft en skön soft söndag så här långt. Det har vi i alla fall haft här och jag och A har redan hunnit ge oss själva en mycket fin tidig julklapp. Imorse, när barnen var hos kompisar, åkte vi till Ikea. A vill ju göra om vårt utrymme framför vår kommande kamin till en myshörna med soffor och bord. Där ska man kunna sitta och prata och dricka lite kaffe utan att barnen tjuter: "Tyyyst! jag hör ju inte vad Barbie säger på tv:n!".

Men att hitta soffor som vi båda gillade var lättare sagt än gjort. A provsatt nästan varenda soffa på Ikea, men till slut kom vi överens. Det blir nog två Stocksund, som ser ut som Howard-soffan i modellen. En två-sits och en tre-sits. Vi ska bara mäta utrymmet ordentligt i vardagsrummet efter lunchen, sedan slår vi till. "Det får bli en tidig julklapp till oss" sade A. Ja, och den enda julklappen också kan jag meddela.

Jag ska även göra som de gör i Lyxfällan. Kolla i förråd och lådor om vi har något värdefullt vi inte använder som vi kan sälja. Redan i eftermiddag sätter vi ut frysboxen i källaren på Blocket. Den ingick när vi köpte huset men vi har inte använt den en enda gång så nu ska den bort. Den kanske kan betala ena soffans ben i alla fall.

Nej, nu ropar A att lunchen är färdig. Vi ses lite senare!

Nej, som synes föll inte den här soffan herr A i smaken. 

Det här är Ektorps variant av hörnsoffa. Jättefin, men alldeles för korta sittkuddar på djupet. Man kunde liksom inte sjunka ner ordentligt, då åkte rumpan utanför nästan.

Den här Ektorpsoffan var min favorit. Så snygg klädsel!

Jajamensan, de här två blir det, men färg har vi inte riktigt bestämt ännu.

Ett sådant här bord ska vi nog också slå till på, kostar bara 299 kronor.

En härlig stund

Det lilla som är på plats är ursnyggt!

Åh, vilken lycka och de är heeelt oöppnade....

Hej på er i höstmörkret! Efter jobbet unnade jag mig något som jag längtat efter i veckor- nämligen Lantlivs julnummer! Jag tycker att det är så inspirerande! Igår kväll ägnade jag nästan hela kvällen åt att städa så nu ska jag bara koka kaffe, ta fram pepparkakorna (ja, det är 3:e burken i november som vi är inne på) och bara ha en härlig stund!

Vi håller ju på att sätta in en kamin, men att säga att arbetet går framåt i ebolafart, det vore att grovt överdriva. Snarare påminner det om en saktfärdig förkylning som tar typ tre veckor på sig för att vakna till liv och ge en 38,6 graders feber. Hantverkarna har lagt kakelplattorna på plats på golvet. Inget mer. Inget fogande, ingen kamin. Gaaaaah! Jag kommer att få värma mig vid min första brasa lagom till påskriset ska eldas upp, känns det som.

Men resultatet hittills, det vill säga kaklet på golvet (kan man kalla det resultat? Jag hade kunnat lägga ut det själv på golvet faktiskt) är faktiskt över förväntan. Supersnyggt. Nej, nu kallar julmyset på mig i soffan! Vi ses snart igen!

Såååå typiskt!

Idag städade vi undan och gjorde extra fint eftersom vi fick besök under kvällen.

Äntligen är studsmattan nerplockad som ni kan skymta utanför fönstret. Nu kan vintern komma om den vill. Fast helst inte.

Idag kom killarna hit som ska installera vår kamin. De skulle börja med att lägga den nya klinkersen (stavas det så??). Och då visade det sig NATURLIGTVIS att det fattades en platta. En enda!! Varför är det alltid så? Att det alltid måste strula och bli försenat när man ska renovera något? Vi totalrenoverade vårt förra hus och 85 % av renoveringen gjordes av hantverkare och det strulade ALLTID! Rör sprack, rör låg på fel ställe, you name it. Alltid är det något man inte tänkt på, som gör att tidsplanen inte håller.

I det här fallet borde vi ju själva ha kunnat räkna ut att om man behöver lägga två kvadratmeter klinkers så kan man inte beställa exakt två kvadratmeter, man behöver beställa lite till. Så nu är kaminprojektet försenat ytterligare en vecka. Yyyyyyl! 

Nu ikväll har vi fikat i timtal med några bekanta som vi bjudit över och det var väldigt trevligt. Sedan har vi packat inför Stockholmstrippen och kollat in hotellet vi ska bo på lite närmare. Det visade sig att det har totalrenoverats i år och det finns pool! Så nu har badkläderna åkt ner i resväskan till hela familjens stora glädje. Nej, nu ska jag fixa det sista inför resan så att vi får en lugn morgon utan att vi alla springer omkring som yra höns och tjuter i kör: "Var är mina byxor!?!"

Ha det gott så ska jag försöka skriva lite inlägg från hotellrummet imorgon och under helgen!

Det skulle behövas knogjärn

De här fina ljuslyktorna köpte jag på vår lokala Coop-butik imorse. Det fanns ingen prislapp på dem, så jag vet tyvärr inte vad de kostade.

Nu har kaklet som ska ligga vid kaminen kommit! Jämför med det bajsbruna som ligger där nu, huuu!


Jag har ledigt hela nästa vecka! Jag har tagit ledigt på barnen höstlov för första gången någonsin! Och det är sååå skönt! Tyvärr jobbar A i helgen så när hans mobil larmade så vaknade vi allihop i morse. Men jag lockade med mig barnen till affären och så köpte vi supersmarrig frukost och varma kanelbullar som de dukade fram medan jag matade kaninerna i regnet.

Jag tände ljus och vi sänkte belysningen, men vad hjälpte det? Wrooooom, så låg smörgåsarna i de små magarna medan jag knappt hunnit hälla upp mitt kaffe och sedan lämnade de mig där med alla godsaker, ha, ha! Lillan försökte dessutom få mig att spela Skitgubbe med henne när jag ville sitta och njuta i lugn och ro, men där gick gränsen. Inget kortspelande före lunch i alla fall.

Ikväll får lillan hit en kompis som ska sova över, men innan dess ska vi åka till ett köpcentrum och köpa både innebandyklubba till sonen och ny skolväska till lillan. Och jag ska faktiskt unna mig något liiitet fint, tror jag. Jag borde köpa kläder för jag har bara en snygg tröja just nu, men känner jag mig själv rätt så blir det en ny kudde eller ett par nya ljuslyktor. Jag skulle behöva en personal shopper, som med piska, elpistol och knogjärn TVINGADE mig att prova kläder. Kanske finns det någon modeintresserad hos något MC-gäng som kan tänka sig att ställa upp? Ha en härlig lördag i regnrusket så ses vi lite senare!

Nu har den kommit!

Så här fin utsikt har vi från vårt uterum.

Klätterrosorna blommar fortfarande, lite...

Det var idag jag kände det. På lunchen. Hösten har kommit. Det var kallt och blåsigt och rått, inte alls så där mysigt varmt som det har varit de senaste veckorna. Jag tänkte köpa en höstkappa tidigare, men nu känns det som om vintern kan komma om bara någon månad, så jag får kura ihop mig i min tunna sommarkappa tills det är dags för vinterjackan.

Ikväll är det sista delen av "Djävulsdansen" som handlar om medberoende. Nu ska det handla om en kvinna vars man söp ihjäl sig. Den här faktaserien är  det bästa jag sett det här året på tv. Nu ser jag visserligen knappt på tv, men ändå. Otroligt starka berättelser om ofta väldigt stor kärlek till någon som inte älskar sig själv tillräckligt mycket för att ta sig ur missbruket.

Nej, nu ska jag tända lite ljus, koka lite kaffe och kura upp mig i soffan och surfa runt på bloggar och Hemnet. Det är sådant jag ägnar mig åt istället för tv-tittande. Drömmer om ett fint sommarhus här på Västkusten (kostar från 2 mille och uppåt- out of the question) och ett nytt kök. A vill satsa på dränering istället. Säger jag ordet nytt kök börjar han skrika "bingo, bingo!" och slå sig för öronen. Han har dessutom en jättemärklig idé om att slänga ut matsalsmöbeln och istället inrätta en myshörna med hörnsoffa framför vår kommande kamin istället. Vi kommer vara de enda i Västsverige förutom fotbollsproffsen som har 4 soffor i vardagsrummet. 
Ha en härlig kväll och se på "Djävulsdansen"! Den är värd det.

Att ta det lugnt

Igår var det dags att byta ut de rosa somriga lampskärmarna mot mer vintevita i vardagsrummet.

Jag tog också bort de rosa kuddfodralen och bytte dem mot rentvättade vita. Blockljus ska inhandlas och ställas på ljusfatet som jag hittade undangömt i en låda.

Vilken härlig dag vi hade igår! Så varmt! Den var härlig rent innehållsmässigt också. Vi besökte en kompis som är livshotande sjuk. Vi har inte kunnat träffa honom på flera månader på grund av sjukdomen och det var jättetrevligt att få sitta och prata igen. Och det enda jag tänkte på när vi åkte därifrån, det var tacksamhet. Tacksamhet över den otroligt fina vård vi har i Sverige. Tacksamhet över att jag inte har mer problem än ett par jeans som sprack i sömmarna tidigare i veckan (hur är det möjligt när man bantar?) Tacksamhet över allt.

Vi har det så bra i Sverige. Jo, det har vi. Blir man dödssjuk finns det enormt avancerad vård att få ta del av, alldeles gratis. Månad efter månad. Man får hög ersättning från jobbet fastän man är sjuk (jo, 80 % av lönen, det är faktiskt högt). Man får behålla sitt jobb trots att man är sjuk. Allt detta hade förmodligen varit en omöjlighet i t ex det förlovade landet USA. Ibland behöver man komma i kontakt med skuggsidan av livet för att verkligen förstå, uppskatta och känna tacksamhet över att få bo i Sverige.

På kvällen lagade jag den enda pastarätt jag kan och vi såg på Toy Story 3 med lillan. Idag ska hon åka på utflykt med en kompis och jag och A har oceaner av tid att bara göra vad vi vill med. Känner jag oss rätt kommer vi att göra ingenting. Man kan passa på att känna sig tacksam över att man får lov att göra ingenting också. 

Ändrade planer

Så här fint ska vardagsrummet bli igen om några timmar.

Mmmm, vad härligt det var att komma hem igår eftermiddag och veta att man var ledig idag! Långhelg! Första lediga vardagen för mig sedan semestern för två månader sedan. Barnen skulle ju ha åkt till sina mor- och farföräldrar över helgen, men mina föräldrar är sjuka så det blir bara sonen som åker iväg. Lillan får vara med oss. DET var ju inte populärt, kan jag säga. Vi har varit tvungna att muta henne med ett biobesök för att hon inte skulle helt bryta ihop i förtvivlan. Som om det värsta i världen är att vara tvungen att vara ensam med sina föräldrar en helg. Fast det är ju roligt att barnen är så förtjusta i sina mor- och farföräldrar, alternativet hade ju inte varit bra.

Nu sitter jag och dricker morgonkaffe och laddar. Solen skiner ute och jag ska städa upp här på undervåningen, för igår kväll lagade vi mat och åt godis och kakor utan att röja bort något. Skönt just då, bombnedslag idag. Idag ska vi också, om han orkar, hälsa på en vän som är väldigt, väldigt sjuk och det ska bli så kul för vi har inte kunnat träffa honom på länge på grund av sjukdomen. Men går allt i lås så får vi nog en härlig kram idag. Men först- en kopp kaffe till, knö ner rumpan i soffan bland alla grejer och blunda för röran.

En perfekt present

Underbar blomsteruppsättning som jag fick i present häromkvällen!

Häromkvällen kom en kompis på besök som vi inte träffat på över ett år. Han hade under den tiden hunnit byta fasad på sitt hus, resa till en annan kontinent- och en hel massa annat spännande och livsomvälvande. Han känner mig väl och vet vad jag vill ha i present. "Åh, en vit blomsteruppsättning!" pep jag förtjust när jag såg vad som stod på vardagsrumsbordet när jag kom hem. "Ja, jag visst väl att du skulle gilla det!" sade han.

Ikväll är jag ensam hemma. Barnen är hos sina farföräldrar och sover över och A är och hämtar vår nya åkgräsklippare och kör upp den till stugan. Min ensamma tid har jag använt till att bada skumbad, dricka skumpa och njuuuuta av en hel chokladask...öööh, nej det där var visst min dagdröm. Nej, jag har städat hela huset med Avicii på högsta volym för att få motivation. Så kul har jag haft det. Men nu när allt är tiptop fräscht, så känns det sååå skönt. Nu ska jag snart slå på tv:n för ikväll är det ju storfavoriten Ernst! Ha en härlig kväll med skumbad eller inte!

Laddar för framtiden

Blomman som stod på den här byrån har dött. Så jag tog fram några av mina finaste heminrednings- och kokböcker som dekoration.

Idag ska vi åka med våra föräldrar till Smögen och äta lunch och gå och strosa. Jag måste ha varit räkfiskare i ett tidigare liv för jag är helt besatt av västkusten. Nu har jag flyttat så att vi bor bara en halvtimmes bilkörning från flera av de finaste kuststäderna, men min stora dröm är att få bo i Grebbestad, Lysekil, Fjällbacka eller Strömstad någon gång i framtiden.

Nu var inte det möjligt vid den här flytten. Dels för min mans jobb och dels för att vi inte ville flytta barnen för långt bort från sina mor-och farföräldrar och heller inte få för långt pendlingsavstånd till sommarstugan. Men så fort yngsta barnet har tagit studenten kommer vi att flytta. Jag älskar verkligen huset vi bor i nu, men jag brinner inte riktigt för orten. Jag vill ha trånga gränder, små fiskartorp och salta vindar.

A vill gärna flytta tillbaka till den kommun vi bodde i förut någon gång i framtiden, men det skulle jag aldrig kunna tänka mig. Har man lämnat något så har man. Dessutom har vi ju nu vid den här flytten faktiskt märkt hur lätt det är att flytta. Både vi och barnen har fått nya vänner och de gamla har vi såklart kvar. För en husnörd som mig skulle det dessutom vara stor katastrof att veta att jag aldrig ska få köpa ett annat hus. Jag tittar ju redan på Hemnet för att förbereda mig för vad som kommer att hända om 13-14 år, ha ha!

Den bästa mamman

Städat här hemma i helgen. Så ser det inte ut just nu, kan jag säga.

Ser ni buketten på skåpet? Hemmaplockad och den står fortfarande och är fin.

Idag ringde sonen mig på jobbet och sade med andan i halsen: "Snälla, jag tänker säga något och låt mig prata klart innan du säger nej. Kan vi åka till McDonalds när du kommer hem?"

Jag tycker INTE om McDonaldsmat, gaaah. Men varför ska man alltid säga nej till ett ställe bara för att maten är äcklig, den har vidrig inredning och man är trött som en gnu. Så jag sade ja och sonen skrek: Åååh! du är världens bästa mamma!" Ööööh, ja, efter ett sådant omnämnande blev jag ju lite mer positivt inställd till McDonalds-trippen, kan jag ju säga.

Jag beställde en McFeast och en jordgubbs-milkshake. Finns det någon mer bekymmersfri färg än milkshakerosa? Den som har sådan färg runt omkring sig måste ju bara bli lite mer happy än glad, helt enkelt. Och vem kan vara på dåligt humör när kvällarna är ljumna och solen skiner trots att den passerat 20.00. Nu ska jag kika lite på Hemnet och drömma mig bort. Det finns alltid en sommarstuga eller tre som man skulle vilja köpa när man surfar in på den siten.

Den bistra verkligheten

Vårt vardagsrum har vi bara tapetserat med vit tapet. Eller vi anlitade en snickare att göra det. Gud så skönt!

Jag tycker att det är väldigt inspirerande att läsa heminredningstidningar, men man blir ju gaaalen på alla förskönande reportage. "Anna och David visste så fort de såg huset som inte renoverats på 50 år att det hade en otrolig potential. De ägnade sig sedan dygnet runt i sju år åt att bit för bit väcka den illa medfarna funkispärlan till liv igen. Idag har de sitt drömboende och njuter av varje minut."

Tror man på det? NOT! Så här skulle det stå istället: "Anna och David hade inte en aning om hur man renoverade och det gamla förfallna mögelrucklet var det enda de hade råd med. Därefter jobbade de dygnet runt i sju år, först på sina vanliga jobb och sedan på nätterna med att renovera, eller försöka renovera. Badrummet har idag fuktskador eftersom de inte visste att man skulle ha en fuktspärr och köket har fortfarande inte lister i taket och det har blivit rödvinsringar i marmorskivan. Idag går de i familjeterapi och har betalningsanmärkningar på grund av de höga lån de dragit på sig när de köpt dyrt kök och dyr badrumsinredning. Senast i morse skrek Anna att hon ville sälja skiten och skiljas."

Jag har renoverat ett hus under sju år. Utan att kunna renovera. Gör jag aldrig om. Finns inte på kartan. Vem vill se tillbaka på sitt liv och mest minnas slipdamm och silikonfogar? Är man inte utbildad snickare och helst samtidigt miljonär, då ska man hålla sig lååångt borta från renoveringsobjekt. Men om heminredningstidningarna skrev det då skulle de nog inte få många nummer sålda.