måndag 29 september 2014

Musikstress


Jag älskar sådana här stolar och skulle gärna ha ett par i vårt uterum, men de ser ju bara så otroligt obekväma ut. Snygga tortyr-stolar, skulle man kunna kalla dem. Och kolla in bordet, det skulle gärna få flytta till vår sommarstuga. Mix Interiör, Lysekil.


Igår eftermiddag gick jag ut på promenad. Det är ju så att man går inte ned i vikt av att äta rätt allena, det krävs ofta lite motion. Jag stoppade iphonen i fickan, örlurarna i öronen och började gå. Vet ni hur fruktansvärt jobbigt det är att gå i takt till Aviciis "Hey Brother"? Testa så får ni se. Den låten hann inte mer än ta slut förrän hans låt "Level" började ljuda. Jag trodde jag skulle svimma efter 350 meter. Jag var nästan frestad att sätta på Streaplers, bara för att få vila.

Istället satte jag på "Slå mig hårt i ansiktet" med Thomas Stenström. Då var attacken nära, kan jag säga. Gud du milde skapare! Man måste gå ungefär 10 steg i sekunden för att hålla takten till den. Jag hade tänkt göra likadant idag efter jobbet, men A bjöd på tacos från helgen, vi kokade kaffe, satt och pratade om resan vi ska göra till Stockholm med en annan familj på höstlovet och sedan rann timmarna bara iväg.

Nu ska vi se på ett Castle-avsnitt. Hoppas jag kan krypa i säng tidigt ikväll. Man mår ju så mycket bättre när man sover 8 timmar istället för 5. Igår lade jag mig samtidigt som barnen vid 21 och jag hoppade upp som en frögurka ur såbädden imorse klockan 05.20! Vi ses imorgon förhoppningsvis pigga och fräscha!

söndag 28 september 2014

En vandrande bomb


Här är såååå rent nu...

Hej på er! Nu sitter jag med en kopp kaffe i morgonrocken och kan äääntligen andas ut. Vilken helg det har varit! I lördags efter vår underbara frukost skulle jag bada lillan. Allt var frid och fröjd tills jag skulle tappa ur vattnet. Istället för att rinna ut i brunnen så rann allt vatten ut på golvet! Jag skrek, lillan skrek och A kom rusande! Det visade sig att röret under badkaret lossnat i sin fog och där rann vattnet ut. Det var alltså bara att skruva ihop röret igen, men innan vi fattade det kändes det minst sagt jobbigt.

Sedan såg jag mängder av dammtussar som flöt omkring i vattnet på golvet och bestämde mig för att storstäda badrummet när vi väl torkat upp allt vattnet. Jag låg på alla fyra och skurade badrumskaklet med en skrubborste och njöt av renheten. Så skulle jag resa mig upp och...PANG! Ajax-flaskan jag haft stående på toalocket, utan kork naturligtvis, for i golvet och nästan hela innehållet rann ut. Vet ni hur halt Ajax blir på kakelgolv? Men om jag säger så här: det finns inte ett badrum i hela Västsverige som luktar renare än vårt just nu. Eller lukt av kemisk fabrik är kanske närmare sanningen.

Därefter åkte vi till ett köpcenter för att jag skulle köpa nya jeans eftersom båda paren spruckit i sömmarna (hur är det möjligt när man går på diet??!). Jag handlar alltid jeans på Lindex och vet exakt min storlek. Då fanns naturligtvis inte ett enda par av den storleken kvar. Till slut testade jag ett par som satt hyfsat och tog ett annat par i samma storlek, men av annan modell utan att prova. Big mistake. Om jag inte andas kan jag eventuellt stå spikrakt i dem. Rör jag mig sprängs de. Jag är ett vandrande terrordåd. Nej, glöm vandrande. Då blir det en explosion. Vilken helg.

Hotellfrukost


Bästa frukosten någonsin för vissa i familjen.

Oj, nu var det flera dagar sedan jag bloggade, men varenda minut har varit inbokad under både fredagen och lördagen. Men ni är snälla och tittar in här ändå, ser jag.

Igår morse åkte jag till affären redan klockan 08.30 och gick helt bananas i bröddisken. Jag hade bestämt att vi skulle äta en riktigt smaskig frukost, precis som på hotell, så jag köpte 3 olika sorters nybakade småbröd, leverpastej, gurka, nybakade flätbullar, nybakade muffins, vindruvor och alldeles, alldeles nytt kaffe!

Jag gjorde mig det här besväret för några veckor sedan också och sade då till A: "Sätt på kaffet, jag åker till affären och köper jättegod frukost!". "Jajamensan!" sade han. Och när jag kom tillbaka efter MAX 17 minuter så ser jag hur den sista biten Skogaholmslimpa åker in i munnen på honom. Han hade GLÖMT att jag åkte och köpte frukost! På så kort tid! Han fick äta dubbel frukost den morgonen, kan jag säga.

Men igår gick jag steget längre och dukade verkligen upp allt gott jag kunde tänka mig och lillan blev helt skogstokig. Denna lilla tjej som aldrig äter. Hon lever på ren vilja och luft, tror jag, Hon åt och åt och åt. Och när vindruvor i massor, en pain riche och en kanelbulle var svald, så började hon om med ännu en smörgås. När alla, förutom jag, redan gått från bordet satt hon fortfarande kvar och njöt. Det verkar som om vi fått en liten finsmakare i familjen. Det ska vara fin kvalité, fint uppdukat och smaka gott, annars får det vara.

Som sagt, en underbar början på dagen, men bara 20 minuter efter att sista tuggan var svald var kaoset ett faktum, men mer om det får jag berätta i nästa inlägg. Nu ska vi med sonen på fotbollsmatch!

torsdag 25 september 2014

Tidsbrist


Superfina kaffemuggar för bara 29 kronor styck hos Mix Interiör, Lysekil.

Oooooops, vad det går i 320 just nu! Så därför ska jag se ett tv-program ikväll som nog kan få mig att tänkt till, nämligen "Tidsbristen". Det handlar om familjer med enorm tidsbrist och så får de råd hur de ska styra upp tiden. Jag skulle nog behöva ha en tidsbrist-coach. Jag tycker att det är torsdag jämt.

Idag gick mitt shoppingförbud ut, jag har ju haft det en månad när det gäller inredningsprylar. Så när sonen frågade om vi kunde äta på McDonalds efter jobbet och kika i lite butiker, så var jag inte sen att haka på. Men någon shopaholic är jag tydligen inte, för allt jag gått och dreglat över den senaste månaden, var inte alls så frestande nu när jag fick köpa dem. Så jag åkte hem med- ingenting.

Imorgon är det fredag, men tyvärr har vi inget roligt alls planerat i helgen. Stugan ska vintersäkras, kaninburar ska städas, kaffe ska drickas...och lite mer kaffe ska drickas. Det finns två stunder under arbetsdagen då jag verkligen lyser upp likt en kanin som fått syn på en riktigt stor morot och det är när det är fika-tajm på jobbet. Vi har en kaffepaus på förmiddagen och en på eftermiddagen och det är alltid lika trevligt. Jag tror faktiskt att man jobbar bättre om man får sitta och snattra några minuter. Nej, nu ska jag smyga ut i köket och hoppas på att det finns lite kaffepulver kvar i burken, jag har nämligen glömt att köpa. Hoppas, hoppas....




onsdag 24 september 2014

När själen darrar


Igår grät jag halva kvällen. Jag såg tv-programmet "Djävulsdansen" på Kanal 1 och det var så oerhört starkt och gripande. Det handlade om medberoende och hur man som barn mår av att leva under samma tak med någon som missbrukar. Oavsett om man kan känna igen sig i det som berättas i det programmet eller inte tror jag att själen darrar hos de som ser det.

Imorse dröjde jag mig kvar hemma och när barnen började kravla sig upp ur sängarna ropade jag ner dem till hallen.  Jag kramade deras sovvarma kroppar en och en och viskade: "Jag älskar dig". Jag kände det så starkt. De ska aldrig behöva ha det som barnen i "Djävulsdansen". Inget barn borde behöva ha det så. 

På TV 4 Fakta finns en tv-serie som heter "Fakta: Missbruk" som jag sett många avsnitt av. Där får man följa en missbrukare, det kan vara sprit eller knark det handlar om och får träffa deras anhöriga. Missbrukaren tror att tv-teamet ska göra en dokumentär om att missbruka. Men det går egentligen ut på att de anhöriga på slutet konfronterar missbrukaren och erbjuder en plats på ett behandlingshem, eller så bryter de kontakten.

Det är otroligt gripande. Och de flesta missbrukare går med på att lägga in sig på rehab. Sedan får man följa dem något år senare. En del mår bra, andra inte. Och en del tar faktiskt inte chansen utan fortsätter bara sitt missbruk. Men förhoppningsvis slutar deras anhöriga att delta i djävulsdansen.

tisdag 23 september 2014

Huset som Gud glömde


Vårt sovrum i helgen när det var städat. Så såg det INTE ut idag...



Idag åkte jag och en arbetskamrat iväg på en minikurs och på vägen hem bjöd jag hem henne i ett svagt ögonblick. Och det fick jag minsann ångra! Sonen hade varit ensam hemma i flera timmar med en kompis och hela huset såg ut som om 18 stöksmurfar dragit fram genom det. Ja, allt var då verkligen inte sonens fel. Det låg kalsonger på toagolvet och luktade illa ur vasken. Inte den bästa dagen att ta hem en gäst och visa upp sitt hem.

Jag orkar inte städa varje kväll. Vi orkar knappt städa varje vecka, om sanningen ska fram. När jag var föräldraledig var det perfekt i vartenda hörn i huset. Nu, när jag jobbar, så ser det ut här hemma som huset som Gud glömde. 

Ikväll ska jag se på en ny serie på tv, som jag är så nyfiken på. Det är en fakta-serie som heter "Djävulsdansen" och som handlar om medberoende. Det här blir första gången jag följer något på tv sedan "Trolljägarna" i våras. Men först ska vi se på någon outhärdligt tråkig film som barnen valt. Gaaaah!



måndag 22 september 2014

Möte med en framtida stjärna


Den här spretiga ljusstaken var väl ändå sjukt fin? Mix Interiör, Lysekil.

Just nu är min absoluta favoritlåt "Slå mig hårt i ansiktet" (tryck på titeln så kommer du till Youtube-länken) med Thomas Stenström. Jag intervjuade honom för ett par år sedan när jag jobbade som nöjesredaktör på en tidning. Han var en kämpande musiker då och hade inte alls slagit igenom. Och jag vet att jag lyssnade på några av hans spår och tänkte: "Hoppas, hoppas att det går vägen för honom". För han var så otroligt trevlig och ödmjuk, en riktigt bra kille.

Och så nu, knappt tre år senare, så har han fått en jättehit! Då var det inga problem att få en intervju, jag minns att han till och med åkte från Stockholm till staden där vår tidning fanns för att jag skulle kunna göra den. Idag hade det nog varit jag som hade fått åka till Stockholm om det skulle bli något möte.

Jag har intervjuat mängder av artister och det ska sägas, nästan alla är faktiskt jättetrevliga och proffsiga. Särskilt det gamla gardet som Lasse Berghagen och Lill-Babs. Jag minns att Lill-Babs lagade fisk när jag intervjuade henne per telefon. Och det var inte tal om några tidsrestriktioner som vissa andra artister kan ha. Magnus Uggla gav 20 minuters intervjuer, Hur lätt är det att få ur någon något nytt som de inte berättat till leda förut under 20 minuter? Man hinner knappt presentera sig och ställa några trevande frågor, sedan är det över.

Med Thomas Stenström fick intervjun ta den tiden den tog. Jag minns att jag bjöd honom på fika (ja, tidningen betalade förstås). Han var otroligt tillmötesgående och både bilderna och intervjun blev jättebra. Vem jag har intervjuat idag? En VA-chef. Som pratade vattenledningar. Ja, så kan det gå här i världen. Vissa får hitar, andra får utreda avloppsmysterier.

söndag 21 september 2014

Nu har jag gjort mitt


Nu på hösten tänder jag ljus precis hela tiden för det ger en så härlig ombonad känsla.


Mina vita Bruka-ljuslyktor var alldeles nersmutsade av stearin och damm efter en lång sommar, men en omgång i diskmaskinen gjorde dem som nya igen. Ett tips!

Det finns en sak med föräldraskap till barn som är för små för att se vuxenfilmer, som inte är så roligt. Och det är alla gräsliga, urtråkiga barnfilmer man måste se med dem. Igår kväll såg vi Spirit- hästen från vildmarken med lillan och gud i himlen ett sådant elände! Se inte den! Hästen sprang och sprang, blev infångad, gnäggade, sparkade bakut, lyckades rymma, sprang och sprang, blev infångad igen, bet någon i baken, gnäggade, sprang... och ja, så där höll det på i 1,5 timme.

Idag var det dags för Boxtrolls på bio. Gud i himlen- det var bara min känsla för det passande som hindrade mig från att stoppa fyra popcorn på tvären i halsen så att jag fick svimma av i alla fall. En så fruktansvärt tråkig film. Inte ens lillan verkade tycka särskilt mycket om den. Se inte den om ni inte vill vara med om en nära döden-upplevelse i tråkighet!

Nu är det söndagkväll och lillan ska badas. Jag får glädja mig åt att när hon har somnat, då kan jag se på preciiiis vad jag själv vill. Och jag tror faktiskt att det lutar åt Top Gun ikväll. Vi ses imorgon!




Oj, oj, oj!


Kan en höstdag bli vackrare? Nej, vi är inte i Grekland utan i Lysekil.


Strax efter att denna bilden togs fick jag ta av mig den stickade tröjan, Det var såååå varmt!



Vi gick på Harrys och åt. A tog en öl och jag...


...tog en underbart smarrig dessert!

Godmorgon på er! Ni anar inte vilken fantastisk lördag vi har haft! Jag skulle ha velat stanna tiden! Igår blev lillan medbjuden på en flera timmar lång utflykt med en kompis och så fort hon åkt iväg satte vi oss i bilen och susade iväg till Lysekil. Vädret var helt underbart. Vi promenerade, tittade i affärer och åt lunch på Harrys.

Det var så otroligt varmt så det gick inte att sitta på deras fina terrass med havsutsikt, tyvärr, utan vi fick kura ihop oss inne i mörkret inomhus. Men vad gjorde det när maten var hur god som helst? Vi tog båda två barbeque ribs med coleslaw och majskolv och till efterrätt tog jag en dessert som lätt kvalar in på topp fem av de bästa jag någonsin ätit. Smält Toblerone med marshmallows och färska bär och frukter som man doppade i chokladen. To die for! Om den inte hade varit så dyr (89 spänn) hade jag lätt tagit en till.

Väl hemma gjorde vi något väldigt okaraktäristiskt för vår del. Vi ägnade oss åt trädgårdarbete. A klippte gräsmattan och jag plockade upp alla 100-tals äpplen som låg i drivor på gräset. Nu är trädgården fin igen. Ja, ett proffs skulle nog hitta mycket att anmärka på, men vi är nöjda med att gräset inte är för långt. Med förnöjsamhet kommer man långt och mår bra mycket bättre, kan jag säga. Vi ses lite senare!




lördag 20 september 2014

Att ta det lugnt



Igår var det dags att byta ut de rosa somriga lampskärmarna mot mer vintevita i vardagsrummet.




Jag tog också bort de rosa kuddfodralen och bytte dem mot rentvättade vita. Blockljus ska inhandlas och ställas på ljusfatet som jag hittade undangömt i en låda.

Vilken härlig dag vi hade igår! Så varmt! Den var härlig rent innehållsmässigt också. Vi besökte en kompis som är livshotande sjuk. Vi har inte kunnat träffa honom på flera månader på grund av sjukdomen och det var jättetrevligt att få sitta och prata igen. Och det enda jag tänkte på när vi åkte därifrån, det var tacksamhet. Tacksamhet över den otroligt fina vård vi har i Sverige. Tacksamhet över att jag inte har mer problem än ett par jeans som sprack i sömmarna tidigare i veckan (hur är det möjligt när man bantar?) Tacksamhet över allt.

Vi har det så bra i Sverige. Jo, det har vi. Blir man dödssjuk finns det enormt avancerad vård att få ta del av, alldeles gratis. Månad efter månad. Man får hög ersättning från jobbet fastän man är sjuk (jo, 80 % av lönen, det är faktiskt högt). Man får behålla sitt jobb trots att man är sjuk. Allt detta hade förmodligen varit en omöjlighet i t ex det förlovade landet USA. Ibland behöver man komma i kontakt med skuggsidan av livet för att verkligen förstå, uppskatta och känna tacksamhet över att få bo i Sverige.

På kvällen lagade jag den enda pastarätt jag kan och vi såg på Toy Story 3 med lillan. Idag ska hon åka på utflykt med en kompis och jag och A har oceaner av tid att bara göra vad vi vill med. Känner jag oss rätt kommer vi att göra ingenting. Man kan passa på att känna sig tacksam över att man får lov att göra ingenting också. 


fredag 19 september 2014

Ändrade planer


Så här fint ska vardagsrummet bli igen om några timmar.

Mmmm, vad härligt det var att komma hem igår eftermiddag och veta att man var ledig idag! Långhelg! Första lediga vardagen för mig sedan semestern för två månader sedan. Barnen skulle ju ha åkt till sina mor- och farföräldrar över helgen, men mina föräldrar är sjuka så det blir bara sonen som åker iväg. Lillan får vara med oss. DET var ju inte populärt, kan jag säga. Vi har varit tvungna att muta henne med ett biobesök för att hon inte skulle helt bryta ihop i förtvivlan. Som om det värsta i världen är att vara tvungen att vara ensam med sina föräldrar en helg. Fast det är ju roligt att barnen är så förtjusta i sina mor- och farföräldrar, alternativet hade ju inte varit bra.

Nu sitter jag och dricker morgonkaffe och laddar. Solen skiner ute och jag ska städa upp här på undervåningen, för igår kväll lagade vi mat och åt godis och kakor utan att röja bort något. Skönt just då, bombnedslag idag. Idag ska vi också, om han orkar, hälsa på en vän som är väldigt, väldigt sjuk och det ska bli så kul för vi har inte kunnat träffa honom på länge på grund av sjukdomen. Men går allt i lås så får vi nog en härlig kram idag. Men först- en kopp kaffe till, knö ner rumpan i soffan bland alla grejer och blunda för röran.


onsdag 17 september 2014

Svåra bloggläsare


Fatta vad jag längtar efter detta, hemmagjord varm chokladsås och vaniljglass. Men en bantare får bara titta på sådant på bild.

När jag startade den här bloggen för 1,5 år sedan gjorde jag det för att skildra vår resa till ett nytt hus. Det skulle vara en heminredningsblogg, bestämde jag, eftersom jag själv älskar att läsa sådana. Men jobbar man lika mycket som en packåsna på ett tivoli, så är ju tiden man har till att puffa upp kuddarna i soffan och tända doftljus på Svensk tenn-brickan rätt begränsad (läs: jag hinner bara tända storpacks ljus köpta på Coop som luktar gammal strumpa).

Därför har bloggen mer och mer utvecklat sig till att handla om mitt liv och vad jag gör (oftast inte gör, har jag upptäckt. Det är ju bara ett enda uppradande av misslyckanden, yyyyl!). Dessutom har jag några killkompisar som troget läser bloggen och de skulle inte kunna skilja på en nyuppsatt gardin från en som hängt i fönstret i 8 år, om det så gällde livet. Som Hemnetknarkarens sambo sade när hon frågade honom om han såg något nytt i köket (hon hade satt upp nya gardiner: "Ööööh....urhmm...har du klippt dig?". Då var det nära att hon klippte till, kan jag säga.

Ibland är det svårt att veta vad ni vill läsa om. Igår var ni över 500 som kikade in här och en del kanske gillar att läsa om kuddfodral. Andra vill läsa om hur mycket jag jobbar och gotta sig i att de tycker att jag är en dålig mamma och några kanske vill läsa om bantning (äntligen har det skett framsteg, 1,5 kg ner!). Vi får väl se vad som händer med bloggen. Just nu är jag i alla fall sjukt nöjd. På fredag är jag och A lediga och även barnlediga och ska ut och äta på restaurang. Kanske fotar jag oss för en gång skull och lägger upp här. Jag får väl göra det på avstånd, som radioreportern. Rödvinsfläckiga tänder och svintorufs kan ju skrämma den mest trogna läsare på flykten.

När något inte är vad det ska vara...


Finaste Buddhan. 

När jag var ute och kikade i affärer igår såg jag världens finaste lilla ljusstake i form av en Buddha. Problemet är att jag avskyr Buddha-figurer i inredningssammanhang. Om man inte är buddhist känns det faktiskt lite respektlöst att ha en Buddha på en byrå bara för att, liksom. Minns ni alla dessa vita, bugande madonnor som fanns i var och vartannat lantligt inrett hem för 4-5 år sedan? För mig är madonnor en katolsk grej, inte direkt en kristen och det känns faktiskt inte helt bra att ha en sak som är så oerhört djupt symboliskt laddad för många, hemma bara som en snygg pryl.

Men igår såg jag som sagt världens finaste lilla Buddha på Indiska och då började jag vackla. Den kostade bara 149 kr (nämen, usch, nu börjar jag prata om billigt i samma andetag som Buddha) och jag var såååå nära att ta med mig den hem. Men inköpsstoppet gäller även för Buddha. Hur tänker ni? Är det att vara överdrivet känslig att inte vilja ha en religiös symbol i hemmet om man själv inte har den religionen?

tisdag 16 september 2014

Ett litet pirr

Idag pirrade det till. I inredningstarmen. Sonen ringde till jobbet och sade: "Mamma, du har jobbat så mycket och är så trött, så du behöver muntras upp. Vi åker till McDonalds efter jobbet och tittar i affärer." Ja, det låter ju som ett snällt förslag, men sanningen är att han älskar McDonalds mat (jag hatar det, burr en sådan vidrig sörja!) och han hade en hundring i plånboken att bränna.

Men vi åkte iväg och då hände det. Det pirrade till. Jag gick lite på egen hand i några inredningsaffärer och kände att det faktiskt skulle vara roligt att köpa lite grejer och byta ut några saker här hemma. Jag kan knappt minnas när jag kände så sist. Det fanns ju sååååå mycket fint. Tur att jag har inköpsstopp denna månad. Tyvärr ligger sommarkuddfodralen fortfarande i soffan och de nya gardinerna jag köpt till köket är ännu inte upphängda.

Det är dock inte mitt fel. Jag lämnade in dem till en sömmerska för uppläggning för fem veckor sedan. Hon sade att hon hade mycket att göra och att det kunde ta lite tid innan de var färdiga, men fem veckor??? Äntligen en person som har mer fullt upp än jag, ha ha!


Världens finaste muggar att dricka kaffe ur nu i höst och vinter. Bara 39 kr/st på Nellie.


Underbara Green Gate muggar, 119 kr/st

Supersnygga kakburkar, 149 kr av märket Gerbera.


De här gardinerna skulle vara perfekta i vårt vardagsrum men 600 kr för två längder, 500 kr med rabatten är liiite over the top, tycker jag. För 6 längder skulle det bli 1 500 kr.

måndag 15 september 2014

Den värsta början


Kvällarna är ljuvliga just nu, men huu så kallt det är på morgnarna. Då känns det att det är höst!

Ni kan bara inte tro en sådan mardrömsstart jag hade på min dag idag. Jag skulle gå upp 05.00 för att vara på jobbet kl. 07.00 för att vara med i en radiointervju. Men eftersom det var valdag hade jag jobbat till efter midnatt och kraschade sedan i säng. Vilket fick till följd att jag försov mig och vaknade inte förrän klockan var just 07.00, då jag skulle vara med i radio.

Jag for ur sängen, på med kläderna, in i badrummet, borsta tänderna, på med ett par sandaler på fötterna och sedan köra till jobbet i alldeles för hög fart. Jag lovar, det tog knappt 3,5 minuter från det att huvudet lämnade kudden tills det satt i bilen. Som tur var stod radiokillen kvar, så vi kunde göra intervjun när jag kom fram. Men jag hann inte sminka mig eller kamma svintorufset, så när han skulle fota mig sade han: "Ööööh...ja...ja, jag tar bilden en liten bit ifrån". Jag såg troligen ut som en fullständig dåre med håret på ända, ögonen alldeles uppspärrade av stress och flåsande som en blåsbälg.

Ja, så började min dag. Er kan omöjligt ha börjat sämre.

söndag 14 september 2014

En fin komplimang


Bollkryssen blommar för fullt. Men snart är det dags för lite ljung istället.


Vårt hus sett från baksidan. Det blommar fortfarande i trädgården.


Vårt underbara uterum där vi sitter så ofta vi kan.

Igår eftermiddag skulle vi först lämna av barnen innan vi åkte till festen. När jag spände fast lillan i baksätet tittade hon på mig och sade: "Men mamma, du är ju alldeles rufsig i håret (ja, jag sade ju det, penntroll). Men då grep sonen in till mitt försvar och sade till henne: "Jamen det ska se ut sådär. Det är fint." Han kommer att få flickorna på fall i långa rader med den känslan för psykologi.

Sedan sprang jag in på en restaurang för att köpa ett presentkort till födelsedagsbarnet. Jag hittade en spegel i ett hörn och försökte platta till svinto-rufset så gott det gick. Då stod en ung kille bakom mig och när jag vände mig för att gå sade han efter mig: "Du, det ser bra ut". Ha, ha, han visste vad jag behövde höra!

Festen blev väldigt lyckad med många trevliga gäster. Men vilket drinkbord de hade dukat upp! Det stod määäängder av whiskyflaskor, bag-in-box-viner och till och med vodka i bag-in-box, som passande nog hette Jelzin-vodka. Tur att jag körde, för jag hade INTE velat vakna upp med Jelzin-vodka i magen och förmodligen över hela toagolvet idag.

Nu är jag ensam hemma fram till i eftermiddag. Barnen är hos sina mor- och farföräldrar och A jobbar. Det enda som hörs är diskmaskinen. Vad jag ska hitta på? Städa kaninburar och gå en långpromenad. Nu finns inga ursäkter!


lördag 13 september 2014

Misslyckade förberedelser

Vi är bjudna på barnfri fest ungefär två gånger om året. Min festvana är därför inte så stor, men min entusiasm är det inget fel på. Så idag tänkte jag verkligen gå all in inför kvällens festligheter. Ny duschtvål, nytt schampo, ja, helt enkelt lite mini-spa i badrummet i lugn och ro, tänkte jag mig. Allt gick bra (ja, hur svårt kan det vara att duscha?) tills tånaglarna skulle målas.

När jag öppnade badrumsskåpet möttes jag av en enda sorglig flaska och mindes att lillan fått med sig allt nagellack när hon åkte till sin mormor för ett tag sedan. Nu fanns det bara en flaska kvar och innehållet var benämnt "Bagdhad". Färgen var exakt densamma som gravad lax. Dessutom är mitt hår alldeles sprött efter sommarens sol och när jag blåste det med hårfönen...ja, om jag säger så här, vet ni hur ett penntroll ser ut? Så ser mitt hår ut. Nu kommer jag alltså att gå på fest och se ut som ett penntroll. Med tånaglar som sticker ut ur skabbiga sandaler och är alldeles orangea. Men kläderna kommer i alla fall att vara snygga. 


Jag fick styrka mig med en kopp kaffe efter att ha upptäckt den förfärliga färgen på nagellacket.

Fest-time!


Morgonfixande i köket!

Ikväll är det fest! Vi ska på 40-årsfest för Hemnetknarkarens sambo. Jag måste jobba med valet på söndag till seeeent, så jag tar det lilla lugna och kör. Jag hade ju hoppats på att gå ner något kilo tills jag skulle stoppa in mitt hårdfläsk i leopardjeansen, men sådan tur har jag inte haft. Jag får helt enkelt tvätta håret så att ingen ser något annat än mitt rustiburr på toppen.

Jag är inte så bra med kläder och som sagt, handlar festkläder ungefär en gång var tredje år. Det gör ju att även om jag nu har tokfina byxor och linne så har jag inga festskor som passar. Men jag tittar aldrig på folks skor och jag förstår inte många kvinnors fixering vid skor. Finns det verkligen någon överhuvudtaget som kollar in folks skor? Fast förvissad om att så inte är fallet, drar jag fram ett par gamla sandaler ur garderoben, som ingen, som sagt, förmodligen ens kommer att se, och sedan är stassen perfekt!

Nu dricker jag morgonkaffet och laddar upp inför dagen. Jag borde tvätta, städa...men jag märker att det finns lite mer kaffe ute i kaffebryggaren,så jag tar mig en kopp till istället! Vi ses lite senare!

torsdag 11 september 2014

Ett bra beslut


Fredagsfeeling it is! Så här ser det ut imorgon kväll i vårt uterum. 

Om två veckor är det 1 år sedan vi flyttade in i vårt nya hus. Det var verkligen ett bra beslut att flytta 6 mil. För alla. Jag har fått halverad resväg till jobbet, 1,20 timmes resväg enkel väg är ju gaaalet! Hur orkade jag hålla på och sitta i bilen tre timmar om dagen under nio månaders tid utan att få rascha?

Barnen har fått en massa kompisar och börjat med idrott, vi har fått ett underbart hus. Jag hörde en debatt idag på tv:n om att ungdomar flyr landsbygden och att det ses som ett problem. Men jag tror att allt fler i framtiden kommer att göra som vi. Flytta till ett mindre samhälle där huspriserna är humana och där man känner sina grannar. Folk kommer helt enkelt inte ha råd att bo i storstäder, det blir för dyrt. Man längtar efter ett mindre sammanhang.

Imorgon är det fredag, hurra! Det är så underbart väder så vi sitter fortfarande i uterummet på fredagkvällarna, spelar musik, pratar och bara njuter av att helgen startat. Jag får helt enkelt snart hoppa i säng så att det snart blir fredag. Ju förr desto bättre!

onsdag 10 september 2014

Så nöjd med mig själv!


Igår fyllde A år. Han fick John Grishams nyaste deckare och Kristian Gidlunds bok av mig.

Vi är alla bra på olika saker. Jag är bra på att hålla låda. Idag har jag hållit föredrag i 1,45 timme på engelska om fri press och hur media fungerar i Sverige. Jag höll föreläsningen för ett 25-tal palestinier, tunisier, jordanier och egyptier som deltog i en två veckor lång kurs i Sverige. Det gick så himla bra!

Jag är bra på att hålla föredrag och jag tycker att det är väldigt roligt. Men det var en massa ord som jag famlade efter på engelska, men om man bara är lite ödmjuk och tar sina misstag med en klackspark så brukar faktiskt publiken vara väldigt förstående. Jag visste inte ens vad min jobbtitel hette på engelska, men efter ett snabbt Google-sök fick jag fram "managing editor". Det låter ju bra.

Eftersom jag gruvat mig för att klara av engelskan, var jag så stolt över mig själv när publiken viftade med händerna i luften och ställde 10 000 frågor, skrattade och hängde med i allt jag sade. Även om jag fick rätt mycket kritik av en man. Han undrade om jag inte var orolig för att min man skulle lämna mig när jag ägnade mig åt att vara "managing editor" och inte åt att ta hand om barn och hem, ha ha!

Nu ska jag njuta av att jag, helt utan manus, klarat något som faktiskt var rätt svårt och att jag faktiskt hade roligt under upplevelsen. Det är kul att hålla låda!




måndag 8 september 2014

En staty är vi värda



Snäckorna i fönstret är minnen från en dag på stranden i somras då lillan plockade dem.


Jag har en kompis som banne mig skulle ha en staty rest över sig (och nej, det är inte du Hemnetknarkaren, så dra in bröstet som jag vet vibrerar av stolthet i detta nu). Min kompis kämpar på med en jättejättejobbig situation och roddar barn och hus och allt praktiskt själv just nu- och jobbar heltid. Tyvärr bor jag alldeles för långt bort för att kunna vara till någon praktisk hjälp. "Men du skulle ha en egen staty. En dag när du kikar ut genom fönstret står den där i trädgården, egenhändigt ihopsnickrad av mig!" lovade jag idag.

Hon lät måttligt entusiastisk, det måste medges, men en staty är hon banne mig värd. Jag som knappt orkar smöra smör på ungarnas mackor vissa kvällar ("det är inte torrt utan smör, det är nyttigt"), blir alldeles yr av blotta tanken på att ta hand om en hel familj och hus och bil och jobb på egen hand.

Idag har jag tagit tag i hårdfläsket. Jag har promenerat som en galning, ätit fisk till lunch och bara tänkt på muffinsen i frysen, inte tagit fram dem. Jag skulle också ha en staty rest över mig. I hårdfläsk. Den skulle aldrig gå att få bort.



Ibland har man tur


Trädkronan till höger är snart ett minne blott, liksom jätteträdet till höger om stugan.

Vid vår sommarstuga har vi flera jättestora träd på tomten. I helgen kom en granne och frågade om vi kunde tänka oss att hugga ner dem eftersom det blåste in så mycket löv på hennes tomt. En annan granne kunde tänka sig att hugga ner dem gratis om han fick ta dem till ved som tack för besväret. Att hugga ner träd kostar ju flera tusen så den hjälpen var ju bara att tacka och ta emot. Jag gillar inte heller en massa slippriga, slemmig löv som förpestar trädgården och som vi aaaaldrig krattar bort.

Förra söndagen började ju jag och A att banta. Det går inte så bra för en av oss och den personen är jag. Jag fattar inte! Jag går promenader, men ändå står vågen still. A däremot rör sig bara mellan kylskåpet och soffan och har ändå gått ner 1 kilo. Min brist på viktnedgång kan ju i och för sig bero på att jag idag t ex bakade muffins med lillan och slevade upp så mycket smet ur bunken rakt in i min mun att lillan med våld fick stoppa mig för att det alls skulle bli några muffins. det kan ha med saken att göra. jag väljer dock att tro att mitt fläsk sitter hårdare fast vid mina benknotor än andras. Hårdfläsk kallar jag det för. Och det kan jag faktiskt inte rå för.




söndag 7 september 2014

En tråkig bloggkommentar


Nu dröjer det tills i maj nästa år innan vi åker till stugan igen.


Här satt vi igår och åt chips och kollade på "Skrek 1"


Vi klippte gräset TVÅ gånger i helgen för att det var så långt. Phuuu!

Nu har vi haft ett underbart dygn i sommarstugan. Tyvärr möttes jag av den här kommentaren på min blogg när jag kom hem:

Hej, 
jag vill bara säga att jag helt enkelt inte kan förstå att man väljer jobbet framför barnen. Den tid i livet som man är mamma/pappa åt sina små barn (alltså tills de är så stora att de kan klara sig själva, typ övre tonåren...) går så FORT. Varför man väljer att lägga de åren på jobbet istället för på barnen? - det förstår jag inte. En dag är barnen stora - du anar inte hur fort det går! - och DÅ kan man ägna mer tid åt jobbet. Tiden går så mycket fortare är man anar, och livet är långt. Tycker jag - som är 50+ och mamma till tre numera vuxna barn - och all tid i världen till att lägga på mitt arbete om jag vill."

Först och främst vill jag säga att jag är glad för din skull att du har gjort ett val som du är så nöjd med. Men det ger dig ingen rätt att döma mig och det val jag har gjort.

Med ditt resonemang skulle knappt någon människa som har barn kunna ta en chefsbefattning innan de fyllt 50 år. Anders Borg skulle inte ha kunnat vara finansminister eftersom han var 38 år och hade 3 små barn när han tillträdde. Barack Obama skulle inte ha kunnat bli president vid 47 års ålder eftersom hans barn var i 10-årsåldern då och Tomas Bodström fick ju till och med en bebis under tiden han var justitieminister. Schas med er, hem till spisen och laga soppa till ungarna!

Ditt resonemang blir ju helt orimligt. Ska bara människor med vuxna barn få kunna bli chefer? Och du som har tre barn, det är ju inte helt billigt. Hur försörjde ni er familj när du ägnade din tid åt dina barn? Någon måste ju ha sett till att pengarna kom in i hushållet? Var din man hemma lika mycket som dig eller jobbade han heltid? Och om han gjorde det, varför var det okej för honom men inte för dig och inte för mig?

Kanske är det så enkelt som A uttryckte det när han fick se din kommentar:
"Den här personen skriver så bara för att du är kvinna."

Om det är så, är det faktiskt sorgligt och inga värderingar jag vill föra vidare till mina barn. Som för övrigt inte är lämnade under en krusbärsbuske i trädgården, hukandes och skrikande efter mamma utan har en pappa som tar hand om dem på ett alldeles ypperligt sätt.






lördag 6 september 2014

Sista helgen

Nu åker vi upp till sommarstugan, sista helgen för det här året. Den är inte vinterbonad så vi stänger alltid igen den i slutet av september. Det är inte kul att sitta i en kall sommarstuga på hösten och vi har ingen kamin i den så då måste vi sätta på elementen. Och det blir dyrt.

Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg. Självklart är jag och A överens om att vårt liv ser ut så här nu. Det har varit tvärtom också. Och veckan som kommer nu är ännu mer stressig än vanligt eftersom det är valveckan. Jag ska dessutom hålla ett två timmar långt föredrag på engelska om fri press för en massa personer som kommer från Mellanöstern. De  är i Sverige på en kurs för att få se hur vi har det i vårt land och kunna ta med erfarenheterna hem. Yyyyl! Två timmar! På engelska. Jag som knappt kan beställa frukost på engelska. Hoppas de kan hjärt- lungräddning för jag lär dö. Rakt av.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan susar vi iväg. Ikväll kommer våra föräldrar och gästar oss. Det blir sista grillmiddagen för i år. Yyyyyl!



Höstäpplen från trädgården ligger redo för barnen att plocka med sig till skolan.

fredag 5 september 2014

En dyr insats


Den bästa stunden på dagen...

Funderar ni över ert livspussel ibland? Jag funderar över mitt. Ofta. Jag har valt att göra vad man brukar kalla karriär. Jag har mitt absoluta drömjobb och älskar varenda sekund jag är på jobbet. Jag är arbetsledare och har stort inflytande över min arbetsplats. Men ingenting är gratis och det jag betalar för att få ingå i den här ekvationen, är min tid. Min tid med mina barn. Och när man har barn är tid ett dyrt betalningsmedel.

Jag åker till jobbet innan de vaknar och kommer hem efter att de har ätit middag. Jag bilpendlar 1,5 timma om dagen och är i princip aldrig hemma med dem när de är sjuka. Jag är sällan på föräldramöten eller kvartssamtal, för då jobbar jag. A hämtar och lämnar från fritids och lagar nästan all mat, klär dem, kollar läxor, duschar dem, packar utflyktslådor. Jag hinner inte, för jag jobbar.

För några veckor sedan träffade jag en bekant som också är chef och jag berättade att jag ibland tyckte att min situation var jobbig. Tyvärr fick jag inte alls det svar jag hade hoppats på. Istället sade han: "Jag jobbar 12-15 timmar om dagen, för det ingår i min tjänst. Klarar du inte det ska du nog inte vara chef." Där någonstans fick jag nog. För jag tycker inte att det är ett tecken på att man är en bra chef för att man jobbar många timmar.

Tvärtom, det är väl ett tecken på att man inte klarar av att disponera sin arbetstid på rätt sätt om man måste jobba 12 timmar om dagen. Och vad är det för samhälle vi får när folk bara hinner äta, sova och jobba? Vad blir man för sorts chef då? Nu har jag börjat ta ut komptimmar då och då och den tiden lägger jag på mina barn. Vi åker och fiskar till exempel. Och ibland måste man helt enkelt få lukta lite fisk för att kunna vara en bra mamma, en bra människa och en bra arbetskamrat. Och för att kunna vara en bra chef.


Oväntad lycka

Igår hade jag lovat sonen att jag skulle sluta tidigare på jobbet och åka och fiska med honom. Men tyvärr var det en massa folk vid vårt vanliga fiskeställe så vi åkte till en å, som vi hade hört talas om. En kompis till sonen och hans mamma kom dit samtidigt och vi började fiska. Först slängde vi med kastspöna, men efter ett tag lät vi revarna ligga stilla och bara ryckte lite i spöna. Då hände det grejer! På knappt två timmar fick vi sammanlagt upp 14 aborrar! Och jag fick upp tre av dem! Alltså, jag är ju som Poseidon minus skägg och spjut, då!

Det var alldeles vindstilla och soligt och bara såååå mysigt! Jag älskar att fiska och det är så kul att se sonens enorma lycka när han får napp. Mitt tips: köp ett metspö, det finns billiga kompletta för 50 spänn, gräv upp tio daggmaskar ur gräsmattan och åk och fiska! Helt gratis nöje och jätteroligt för barnen. 

Nu är det fredag och jag laddar inför sista helgen i stugan för säsongen. Bara det inte blir regn! 

Vi ses lite senare! Ha en härlig fredag du med!


Dottern fick hålla i en av fiskarna vi drog upp, hon fick själv inget napp tyvärr.



Stor lycka när första firren av 14 (!!) drogs upp!

torsdag 4 september 2014

Som Carrie i Sex and the City

Att köpa kläder är lika roligt som att dra ut en tand med hjälp av ett fiskespö och en oxe, tycker jag. Men idag gick det inte att undvika längre. Hemnetknarkaren och hennes sambo har bjudit in oss på en stor fest och om jag inte vill dyka upp med en såsfläckig t-shirt och håliga shorts, så var nya inköp ett måste. På lunchen smet jag in i en lite finare butik, med hjärtat nere i tårna.

Jag norpade åt mig ett par jeans som såg urfräcka ut, på en 17-åring, på ren trots och ett linne och gick in i provhytten. Och då hände det. Allt passade! Och var jättesnyggt på mig! Och i en yttepyttepytte liten storlek! Jag skrek så att det hördes till Katrineholm: "Så här små kläder har inte jag haft på mig på 10 år!". Jag kände mig precis som Carrie i Sex and the City och tänkte: "Varför gör jag inte det här oftare, det är ju jätteroligt!".

Men jag vet ju varför. I vanliga fall tvingas jag prova 19 byxor på raken utan att ens få dem över knäna, svettas, svär, fräser, får svamputslag under armarna och blir osams med expediten för att hon ljuger och säger att kläderna är snygga på mig trots att jag ser med mina egna ögon att jag ser ut som Heffaklumpens mormor. Men inte idag! Jag är så glad! Tyvärr kan jag inte visa dem eftersom de ska bli en överraskning för Hemnetknarkaren men en liten sneakpeak bjuder jag på....


Ja, det går ju inte att se så mycket, men tro mig, den här knöliga röran är såå snygg...

onsdag 3 september 2014

En underbar bloggkommentar


Mest städade stället i huset just nu. Därför fick det bli en bild från bordet där jag bloggar.

I dag blev jag så himla glad för en fin kommentar som jag fick här på bloggen. Så här skrev Mi:

"God morgon :-) Här ligger jag hemma och är sjuk....hittade din blogg! Är inne och läser lite på de olika etiketterna...Gillar din blogg Skarpt!! Nu har du en ny följare :-) Skrattar när jag läser om "hemnetknarkaren" och dig och era turer ;) ;) :-) Har hemnetknarkaren en blogg? Ha en fortsatt bra dag :-) Kram från Mi"

Oj, oj, oj, Mi, du är inte ensam om att vara väldigt intresserad av Hemnetknarkaren. Tyvärr vägrar hon att låta sig fotas (tro mig, jag har försökt) vilket faktiskt en gång ledde till en kommentar från en läsare som betvivlade hennes existens. Jag gjorde ett inlägg om Hemnetknarkaren som ett svar på den kommentaren, vilket faktiskt blev ett av de mest lästa någonsin här på bloggen.

Nej, Hemnetknarkaren har ingen blogg. Men hon läser min varje morgon. På toaletten (sluta med det!) har hon berättat. Hon är en av ,mina absolut bästa vänner och vi pratar om allt. Mest hus. Hus vi skulle vilja köpa, hus vi inte skulle vilja köpa, hus folk skulle få kasta efter oss utan att vi skulle flytta in i dem och så vidare. Så fort vi kommer till någon ny stad (händer tyvärr inte så ofta) så åker vi runt i kvarteren och tittar på hus. Hon påstår att jag har varit nära att krocka med lyktstolpar minst 32 gånger för att jag hänger utanför rutan och glor på hus. Rent illvilligt prat från hennes sida bara för att jag sitter vid ratten och därför ser husen bättre än henne.

Jag ska försöka övertala henne att visa sig här på bloggen snart. Tills dess hoppas jag att du Mi och alla ni andra läsare, cirka 8000 i månaden, fortsätter att kika in här hos mig. Det är ni som gör det värt att fortsätta skriva. (Men om bloggen fortsätter att vara morgonlektyr på toa, Hemnetknarkaren, så kommer jag INTE att ta med mig pengar till kundvagnen på nästa Ullareds-tripp. Då får du betala min också.Ont ska med ont fördrivas!)

September-feeling


Här i uterummet har vi suttit många timmar sedan vi flyttade hit i oktober förra året.


Min Mårbackapelargon som jag köpte i maj är fortfarande fin och blommar troget.

Usch, i år tycker jag att det känns jättetråkigt att gå in i september och lämna den här underbara sommaren bakom oss. För vem vet hur nästa sommar blir? Vi har haft det så bra! Vi har kunnat vara jättemycket ute i sommarstugan och badat och grillat och haft det helt underbart! Nu är det fuktigt i luften och träden börjar gulna, usch, inte alls kul. Men jag är en person som alltid vill ha roligt.

Och är man funtad så, ja, då ser man till att ha roliga saker att göra varje dag, även på vardagar. Och det är då inga märkvärdigheter. För mig kan det vara något att se fram emot när jag svänger in i en favoritaffär på vägen hem, tar mig en halvtimme ensam och bara går och kikar på heminredningsgrejer. Eller när jag och A tittar på två Castle-avsnitt på kvällen och barnen sover. Det låter ju nästan sorgligt när man beskriver det så här, men alla som har familj vet vad jag menar. Kvällar när man tänder ljus, kokar kaffe och surfar på Hemnet och bloggar, de är guld värda.

tisdag 2 september 2014

Bokat och klart!


Jag var inne på Blomsterlandet häromdagen och hittade den här fina boxen...


...och de här fina lyktorna för bara 59 kr/st...


...och de här fina cornflakesbehållarna i metall. Men jag har köpstopp den här månaden så några inköpt blev det INTE!

Nu var det några dagar sedan jag tittade in här på bloggen, men det har gått i ett- och det har varit roliga saker som har hänt. I söndags bokade vi en resa till Teneriffa! Det blev Sunwing Fanabe, som utsetts till Teneriffas bästa barnhotell och vi tog all inclusive. Men det var både skrattretande och oroväckande när jag tittade in på Tripadvisor där folk skrivit omdömen om det här hotellet. Några skrev att maten var den värsta de ätit, någon skrev till och med oätlig, medan andra tyckte att maten på hotellet var den bästa all inclusive-maten de ätit. Andra tyckte att hotellet var fruktansvärt medan de flesta höjde det till skyarna som det bästa de bott på. Att man kan uppfatta ett och samma hotell så olika.

Är det någon av er som läser detta som besökt det här hotellet får ni gärna skriva några rader i kommentarsfältet. Hiss eller diss?  För min del spelar det nog knappt någon roll hur hotellet är, bara jag får sitta i lugn och ro och slippa all jobbstress. Och det hemska vintervädret i Sverige. Vi åker i mitten av mars och att lämna slasket då ska bli såååå skönt!