Vi åkte runt och kollade i olika affärer, men just då fanns det väldigt få bord i den vita stil vi ville ha. Min mamma varnade mig för att ta ett bord med glasskiva. "Du får torka och putsa glasskivan JÄMT!" sade hon. Till slut hittade vi bordet vi har idag och jag kände i magen att det inte var något riktigt bra köp. Glasskiva. Gulvit färg. Nej, det var inte det jag egentligen ville ha, men det fanns inget som var bättre just då, så vi slog till. Det har jag ångrat mååånga gånger.
Barnen har spillt otaliga muggar dricka och saft på bordet och det har kletat sig fast i springorna vid glasskivan. Färgen har flagat. Och ja, man måste putsa det jämt. Vilket vi inte orkar. Nu ser det här bordet värre ut än det förra trots att vi bara har haft det några år. Vi får se när det åker ut. Där ser man. Man ska lita på magkänslan.
Bra med många lådor, men de fylls med en massa skräp.
Här ser man hur färgen flagat.
