Det finns något som jag så hett önskar att jag vore intresserad av, men jag får liksom aldrig fyr på intresset. Och tro mig, jag har försökt. Varje vår, varje höst, varje jul. "Nu ska jag bli en fashionista och börja köpa kläder och intressera mig för hur jag ser ut. Inte se ut som en bag lady varenda dag som rullat sin hängmage i fårspillning". Och det brukar alltid börja bra.
Jag sätter mig i bilen med en någorlunda välfylld plånbok och åker till närmaste shoppingcentrum. Går in på Lindex och Esprit eller H&M. Och sedan händer det något. Precis som en missbrukare, kollar jag snabbt igenom utbudet, inser att jag är för tjock och gammal för ljusrosa leggings med guldstjärnor på- och känner att jag måste trösta mig.
En tjock och skabbig, halvgammal människa med skurgumsknän, det är det inte roligt att vara. Men belöningen är nära. Belåten med mig själv som inte deppar ihop utan gaskar upp mig, smiter jag snabbt in i första, bästa heminredningsaffär och köper något fint åt mig själv. Och får gå ytterligare fyra månader i säckiga jeans och nopprig tröja. Men fina gardiner har jag oftast i alla fall.
Så här ser bloggerskan ut. Ingen fashionista, men glad ändå.
Supersnygga ljuslyktor på Indiska jag hittade när jag häromdan skulle kolla på kläder.
