Sååå tröööött....

Sovrummet, bästa stället!

Jag vaknade upp till en fruktansvärd morgon i morse. Sonen kom in till vår säng i natt, vilket han ofta gör. Men då brukar A gå och lägga sig i hans säng, men det gjorde han inte i natt. Vilket fick till följd att jag blev uttryckt på en smal remsa av en 35-kilosklump. Jag låg vaken i två timmar och tänkte på jobbet, sen röt jag åt A att pallra sig iväg så att jag fick plats. Jag somnade om och tvingades vakna bara två timmar senare. Jag kunde ha gett vad som helst för att få fortsätta sova och jag kan säga att det var enbart med omtanke om mina arbetskamrater och hur deras jobbdag skulle se ut om jag inte var på plats, som fick liv i mig.

Att sedan sitta i en bil och köra 45 minuter i mörker och regn...det var sååååå nära att jag bara ställde bilen på en rastplats, lade huvudet mot nackstödet och somnade. Men väl på jobbet blev jag ju lite piggare förstås. Men tyvärr retlig som en bisonoxe hela dagen, så mina arbetskamrater var kanske inte så tacksamma i slutändan ändå...

Vi har världens skönaste sängar. Vi köpte dem för 15 år sedan, svindyra, men inte av något känt märke (har glömt det nu). Men man sover som i en famn av vispgrädde, kan jag säga. Jag ääälskar våra sängar och har aldrig sovit i några som varit skönare. En gång sov vi på ett hotell med Hästenssängar, men det var då inget att hurra för. Hårda, som tagel. Men sängar som är så gamla, 15 år, är väl rätt äckliga egentligen? Jag dammsuger aldrig dem, kan jag säga. Så jag sover egentligen i en famn av döda kvalster. Nice. NOT!

Huset som Gud glömde

Vårt sovrum i helgen när det var städat. Så såg det INTE ut idag...

Idag åkte jag och en arbetskamrat iväg på en minikurs och på vägen hem bjöd jag hem henne i ett svagt ögonblick. Och det fick jag minsann ångra! Sonen hade varit ensam hemma i flera timmar med en kompis och hela huset såg ut som om 18 stöksmurfar dragit fram genom det. Ja, allt var då verkligen inte sonens fel. Det låg kalsonger på toagolvet och luktade illa ur vasken. Inte den bästa dagen att ta hem en gäst och visa upp sitt hem.

Jag orkar inte städa varje kväll. Vi orkar knappt städa varje vecka, om sanningen ska fram. När jag var föräldraledig var det perfekt i vartenda hörn i huset. Nu, när jag jobbar, så ser det ut här hemma som huset som Gud glömde. 

Ikväll ska jag se på en ny serie på tv, som jag är så nyfiken på. Det är en fakta-serie som heter "Djävulsdansen" och som handlar om medberoende. Det här blir första gången jag följer något på tv sedan "Trolljägarna" i våras. Men först ska vi se på någon outhärdligt tråkig film som barnen valt. Gaaaah!

En besvärlig situation

Vårt sovrum i morse. Jag älskar att det är så ljust.

Ni som bloggar, tidsinställer ni inlägg ibland? Det gör jag. Detta inlägg till exempel, publiceras när jag är på fotbollsmatch med sonen. Han skulle nog inte bli så glad om jag började fippla med bloggen när han ska till att dribbla.

Gick rödvinet på soffan bort? Svar: nej. Inte ens saltet förmådde göra något åt eländet, så jag har fått vända på soffkuddarna. Både soffbord och soffor skulle jag vilja byta ut, men vilja och kunna är inte samma sak, som jag brukar försöka förklara för barnen. När det gäller pengar så har A en helt egen plan för vår pengakassa.

Han utbrast i fredags efter middagen när vi satt och njöt i uterummet: "Vi borde åka till New York och USA på en 2 veckor lång resa!" Jag blev ju själaglad eftersom jag alltid drömt om en New York-resa.
Men säg den glädje som varar, för det fanns ju en baktanke med resan, visade det sig snabbt.

A fortsatte belåtet: "Ja, vi skulle passa in resan när det är Comic Con i San Diego!" Comic Con är världens största serie-mässa och nördarnas paradis. Alla som sett tv-serien Big Bang Theory vet vad jag pratar om. Att jag skulle förlägga en resa till USA på att gå på ett sådant event och trängas med människor som har Jabba The Hutt som sin största idol är lika troligt som att A skulle gå på kaninutställning med mig. Fast vid närmare eftertanke har han ju gjort det en gång. Hmm. Det här blir besvärligt att klara sig ur.

Nytt på väggen

Nya tavelfynd från Ullared.

Jag har ju glömt att visa er vad jag har satt upp sovrumsväggen, även det två fynd från Ullared. Jag har väldigt svårt att hitta fina tavlor. Eller rättare sagt tavlor som passar min plånbok så de här två blev jag väldigt nöjd med.

Min mamma har börjat måla egna tavlor och hängt upp på väggen. De är abstrakta och jättefina. Det är inte dåligt att börja som konstnär när man nästan är 70 år. Jag skulle också vilja måla, men var hittar man den tiden mellan jobb, badande av barn, tandborstning av barn, läxläsning med barn, matande av barn, mockning av kaninskit efter 14 kaninungar (!!!) ja, listan kan göras oändlig.

Jag skulle egentligen vilja vara mer kreativ än vad jag är, men den här bloggen är väl ungefär det jag hinner med. Men när jag blir pensionär, då får Van Gogh se upp, för då ska jag måla solrosfält så det sprutar ur penseln! Mitt öra tror jag att jag låter sitta kvar.

Bakom kulisserna på Melodifestivalen

Vårt sovrum.

För två år sedan bevakade jag en delfinal av Melodifestivalen i Leksand som nöjesredaktör för min tidning. Björn Ranelid var med och under repetitionerna klarade han inte av sitt sångparti ordentligt en enda gång utan glömde ord och kom i otakt. Hur ska detta gå? tänkte man, men som bekant gick han ju till final.

Jag skulle intervjua en grupp som var med och artistlogerna var då inte särskilt glamorösa. Det var bås, väldigt likt omklädningsrum i en affär, fast större, med bara ett skynke för. Där gjorde artisterna i ordning sig inför sitt framträdande. Säkerheten var dessutom rigorös. Jag och killarna i gruppen gick iväg in i ett konferensrum på arenan för att göra intervjun. Det tog inte många minuter förrän dörren rycktes upp och en sur vakt kom in. En i gruppen hade glömt sitt backstagepass och fick springa tillbaka och hämta det så att han kunde bevisa att han hade rätt att vara där. Undrar om Ranelid hade sluppit det...

Vi i media fick vara med under alla genrep, men inte under sändningen utan satt då och kollade på storbilds-tv i pressrummet. Det var kokhett där på grund av alla datorer och det var nästan omöjligt att ringa med mobilen för alla skickade bilder och sms:ade som tokiga. Efteråt fick man ge sig in i greenroom för att intervjua artisterna och sedan var det efterfest på ett hotell. Jag var helt slut  och vi stannade inte mer än ett par timmar, men jag fick i alla fall en intervju med Christer Björkman och Sarah Dawn Finer så jag var nöjd, ha ha!

Ska bli så kul att kolla ikväll. Jag har hört att Helena Paparizou ska vara bra. Vem är din favorit?

Oh my God!

Oh my God! utbrast lillan när hon kom in i vårt sovrum för fem minuter sedan. Det är färdiginrett! Och det blev så fint och mysigt! A har visserligen svurit, hamrat och spikat i två timmar för att få ihop byrån Koppangen från Ikea, men när den väl var på plats gick det fort. Jag sprang ner i källaren och hämtade krukor och tavlor och ljuslyktor. Nu längtar jag faktiskt efter att gå och lägga mig i vårt fina sovrum.

A är sur över att jag inte vill ha uppe vårt bröllopsfoto på någon vägg. "Jag vill ha det uppe!" muttrade han surt i eftermiddag, sprang ner till källaren, dammade av det och höll upp det mot sovrumsväggen. Men han fick ge med sig. Det passade inte in. Vi gifte oss för 13 år sedan och då var det modernt med stora, mörkbruna ramar med guldrand på. Det är inte så modernt idag och passade inte alls in i den pastelliga färgskalan i sovrummet.

Vi har bott ett halvår i huset och först nu är vi inbodda i alla rum. Nu tror jag minsann att jag ska bjuda in bloggare här i området på bloggträff. Du kommer väl Hem och lycka?

Till och med ett överkast hittade vi i garderoben. 

Byrån Koppangen (599 kr, Ikea). Ljusrosa glasljustakar från Mio

Den här glastavlorna fick jag av svärmor i julklapp. Jag blev så glad!

Ljuskopp från Två fröknar där jag har mina finaste smycken i.

Hemnetknarkaren gav mig en fin ljusstake i present i höstas. Hon vet vad jag gillar!

Tavlan på väggen fick jag i julklapp av svärmor. Hon är snäll hon!

Här trivs jag redan!

Spännande inköp!

Igår kväll såg vi på Sherlock Homes: A game of shadows. Riktigt bra!

Kaninerna fick komma ut i snön igår och oj vad de njöt!

Idag väntas spännande inköp! A har vaknat till och då går det fort. "Vi måste ha en byrå till sovrummet som fyller ut! Det ska vara myyyysigt och inte så kalt!" har han ylat sedan vi flyttade in i det nya. Ja, ja har jag tänkt eftersom vi precis har plåtat om skorstenen (dyyyrt), reparerat ena bilen inför ombesiktningen (dyyyyrt) och ska reparera den andra bilen strax inför ombesiktning (dyyyrt) och sedan har ju rörmokaren varit här också (dyyyyrt).

Men har en västgöte fått något i sitt huvud är det som med oxar, inte lönt att försöka vifta bort det. Man framstår bara som en fluga och sådana är lika med luft för oxar. En byrå SKA köpas och idag ska det ske.

Vi ska åka till Ikea för A, nej förlåt, Oxen, har kollat på nätet och sett en byrå han tyckte var snygg. Så i eftermiddag lär det vrålas svordomar så att de hörs ända till Öland över hur j-a idiotiska Ikea är som inte skickar med alla skruvar. Vänta och lyssna bara, så hör ni snart vrålet. Då vet ni att inköpet är gjort.

Fredagstrevligt

Äntligen fredag! Jag har köpt vitt vin,baguette, aioli och färska räkor till mig och A, barnen får pommes och revbensspjäll och sedan blir det lösgodis framför tv:n. En perfekt fredagskväll!

Det har varit en stressig jobbvecka, men aldrig smakar väl kaffet så gott på jobbet som på fredag och aldrig är väl expediterna i butikerna så trevliga som på fredagar? Vi har en lugn helg framför oss. A hetsar om att vi måste köpa en byrå till sovrummet "för att fylla ut". Han har redan kollat ut en snygg i en butik, men vi får se. Nu är det helg. Ingen stress. Hoppas ni också får en lugn fin fredagkväll!

Lite mer klatschigt

A sätter upp nya sänglampor med bistånd av sin lilla hjälpreda.

Sänglamporna Årstid från Ikea. Nu är det bara resten kvar i sovrummet...

För det mesta är det jag som ägnar mig åt inredningen här i huset, men ibland vill A ha ett ord med i laget. Det slutar oftast med ett stort spektakel. Detta hände i går när vi var på Ikea. Jag hittade ett par supersnygga ljusturkosa gardiner till sovrummet. I sammetsliknande material. Tänk er dem, en blyertsgrå sängkappa och svartvita stora foton i kolsvarta ramar på väggarna...


A tittade på gardinerna och fick samma uttryck i ansiktet som en surmulen ponny. "För fula och för dyra!" var hans omdöme, men han sken snabbt upp. Han hade nämligen fått syn på SINA drömgardiner lite längre bort, ett par knallröda, tomteröda, ja tänk er fullständigt ketchupröda gardiner. "Det ska inte vara så mesiga färger, utan lite mer klatschigt!" myste han belåtet.


"Inte så mesigt!" Jo, jag tackar jag. Hänger vi upp de gardinerna i fönstren så måste räddningstjänsten göra en uttryckning, för folk kommer att tro att vi har satt eld på fönstret. Över. Min. Döda. Kropp. Att jag sätter upp ketchupröda gardiner i fönstret.

Vad roligt att så många hade åsikter om huruvida man lämnar kommentarer i bloggar eller inte. Det hade väl varit höjden av humor om ingen hade lämnat någon kommentar i det inlägget, ha, ha?

Ett nytt sovrum

 

        Vi funderar på att ha någon klädd bänk eller förvaringsmöbel vid fotändan.

Ja, så här ser alltså vårt nya sovrum ut. Väääldigt kalt just nu, men jag tänkte ta den här bilden för att kunna jämföra om några veckor (????) när det är färdigt. För en gångs skull tänkte jag inte köra iväg i 120, sladda in på någon parkering vid ett stort blågult varuhus och plocka på mig 19 grejer till inredningen, utan nu ska jag tänka igenom ordentligt hur det ska se ut.

Så jag har surfat runt för att få lite inspiration på sovrum med snedtak. Om man säger såhär, visst verkar folk ha rum med snedtak, men då rör det sig ofta om enorma loft i New york, palatslikande vindar och tjusiga övervåningar i kalkstenshus på Gotland. Vårt sovrum är ju knappt stort nog för en get att vända sig i.

Men det här var väl ändå fint?

Nya projekt!

           A i full färd med att skruva av en dörr så att alla möbler skulle kunna bäras ut.

"Leva ett lugnt och stilla liv, inte inleda en massa projekt." Var inte det mitt nyårslöfte? Klockan 12.00 idag var det brutet. Jag och A har nu hållit på i flera timmar med ett projekt. Vi har bytt sovrum med lillan.

Vad vi har slitit och släpat, men bra blev det! Som ni vet fick vi ju aldrig någon bra feeling i mentalcellen som jag kallade vårt sovrum. Det blev inte mysigt och vi fick inte ens upp gardiner. Lillan å sin sida hade hela sitt minimala sovrum fullständigt belamrat med leksaker efter födelsedagsfirande och julafton och att slänga en enda grej, gud, då kan ju himlen falla ner!

Så idag bytte vi rum. Hon fick mentalcellen som är större och vips, när det gällde hennes trivsel, då åkte en hissgardin upp fortare än kvickt. Det var roligt att se hur snabbt A fick fram borren då. Vi tog hennes rum som faktiskt är det mysigaste sovrummet i hela huset med spröjsade små fönster och snedtak. Nu är inte allt klart. Lite blomkrukor och tavlor ska upp, så än visar jag inte upp resultatet. Men nu är i alla fall årets första projekt framgångsrikt avklarat!

Hur blev nyårsafton då? Jo, vi lagade maten tillsammans allihop som blev superb! Det blev vitlöksfrästa räkor med cremefraiche på rostat bröd till förrätt, fiskarhustruns fisksoppa till huvudrätt och marängtårta med grädde, daimkross och hallon till dessert. Nu ska jag äntligen sätta mig och ta det lite lugnt. Och infria mitt nyårslöfte, ungefär ett halvt dygn för sent.

Det fula rummet

I vårt nya hus finns ett fult rum. Det är helt och hållet vårt eget fel att det är fult. Med ett annat användningsområde, med andra möbler, med andra förutsättningar, skulle det kunna vara fint. Men nu är det inte det. Nu är det bara jäkligt fult. Och kalt. Och gräsligt. Och riktigt fult.

Det handlar om mitt och A:s sovrum. I huset finns tre sovrum, två lite mindre och ett megastort, på drygt 20 kvadratmeter. Först var det tänkt att vi skulle ha det jättestora sovrummet. Lägga in en fin heltäckningsmatta, ha fodrade sammetsgardiner i fönstren, kärleksfulla väggord och doftljus på fönsterbrädan. Få ett riktigt mysigt sovrum. Nu blev det inte så. Nu är vi istället ihopträngda i en typ 8,5 kvadratmeter mentalsjukhuscell.

När vi fördelade rummen i familjen kändes det bara taskigt att jag och A skulle ha ett jättestort sovrum där vi ändå bara sover och äldsta barnet, som som gärna vill ta hem kompisar som sover över, skulle få tränga ihop sig i en mentalsjukhuscell. Så vi tog cellen.


Svärfar har målat väggarna vita, vi har tryckt in vår dubbelsäng, ett vitrinskåp, en lampa från Ullared och en tvättkorg i metall från Ikea. Sedan finns det inget mer därinne. Till och med A sade häromkvällen att vi måste försöka få det lite finare därinne. Då är det illa för han brukar inte se hur det ser ut härhemma om jag så har sprängt påskfyrverkerier på vardagsrumsgolvet och använt gardinerna som bränsle.

Så det är nästa projekt. Få ett mysigt sovrum. Hur nu det ska gå till i en mentalsjukhuscell.

Så här ser det ut:

I sovrummet ska man samla kraft sägs det. Ööööh, jo tjena, det går ju väldigt bra här. Kraftlös blir man snarare.

                                     
                                                Ett vitt inferno. Utan någon ljusning.

                                     En tavla kanske hade piggat upp. Kanske.

Problem

                                  Vår fina Wilma-säng från Mio. Snart ett minne blott.

Idag var vi i vårt nya hus för att mäta. Mäta rummen så vi vet hur vi ska ha sängen i sovrummet, hur långa gardinerna ska vara, om sonen får in den våningssäng han har sett ut i sitt nya rum. Och problemen hopade sig snabbt.

Det visar sig nu att min fina, fina Wilma-säng som jag köpte för tio år sedan är för hög. Sovrummet är cirka 20-25 kvadratmeter stort, men har snedtak och då ryms inte den höga gaveln. Det känns verkligen jättetråkigt för Wilma är den finaste säng jag sett. Men det är inget att be för. Vi får köpa lösa ben till sängen och vara utan gavel och sängramen får säljas på Blocket- som allt annat känns det som just nu.

Det visade sig också att den klädkammare som vi hade tänkt ha som arbetsrum är betydligt mindre och smalare- och med snedtak (detta evinnerliga snedtak!)- än vad vi mindes så där får man knappt in en pinnstol. Ett skrivbord får ryka. Ut på Blocket. Tur att det är efterfrågan.