måndag 18 januari 2016

Ett tips


Stellan Skarsgård som kriminalkommissarie River. det är det enda dåliga i serien. Han uppges vara svensk, men vilken svensk heter River?


Hej! Igår kväll började jag och A titta på Netflix-serien "River" med Stellan Skarsgård i huvudrollen. Den är specialskriven för honom och om man säger så här: manusförfattaren har verkligen fått valuta för sitt val. Han gör sin livs roll, den gode Stellan. Om man lade handen på tv-skärmen skulle man förmodligen känna fysiskt all ångest och depression som Stellan Skarsgårds rollkaraktär känner.

Han spelar en polis som pratar med de döda och allra mest med sin mördade kvinnliga partner. Serien handlar om jakten på hennes mördare. Det låter helsnurrigt, men den är faktiskt väldigt, väldigt bra. Men man klarar inte mer än ett avsnitt åt gången för annars så känns det som om ångestsvetten i Skarsgårds rynkade panna skvätter över på en själv.

Stellan Skarsgård berättade i en intervju att han spelade in serien 15 timmar om dygnet under ett halvår, tror jag det var. Okej, jag vet ju att han spelar en roll, men det känns så verkligt. Han är fantastisk, helt enkelt.

Jag själv valde drama på gymnasiet för jag trodde, jag hade hybris på den tiden, att jag hade skådespelartalang. Men det visade sig att jag bara kunde läsa replikerna innantill med entonig röst. Så gör inte Stellan. Verkligen inte. Se "River".









söndag 17 januari 2016

Den största kärleken



Sunwing Arguineguin Seafront hotell. Foto: Ving


Hej på er! Idag såg jag och A på "Stjärnorna på slottet" på SVT Play. Det var ju Stefan Sauks dag och hans livsresa var otroligt intressant. Det som grep mig mest var när han berättade om kärleken till sin nu vuxna dotter. Hur han blev alldeles tyst och tårögd när han försökte uttrycka hur mycket han saknade henne efter att hon flyttat hemifrån. Jag säger ofta att man vet inte vad kärlek är förrän man har fått barn, men det är faktiskt så.

Man kan älska en partner otroligt mycket, men älska någon villkorslöst, oavsett vad? Det gör man bara med ett barn. Kärleken till ett barn är oändligt, en outsinlig källa, ett hav som aldrig upphör. En partner kan såra en, vara otrogen och krossa ens kärlek, men aldrig ett barn. Blotta tanken på att det ska hända barnen något kan få det att svindla i magen. De har verkligen total makt över ens känsloliv.

I eftermiddag åkte vi hem till mamma och blev bjudna på pizza. Vi åt som galningar allihop, det var så gott! När vi berättade att vi tänkte åka till Arguineguin på semester skrek mamma rakt ut: "Är ni inte kloka! I Arguineguin finns ju ingenting!" Men efter ett åar timmar hade hon sansat sig och utbrast: "Jag följer med! Man kan ju åka till Puerto Rico snabbt med buss om man vill se något vettigt!". Så nu är det bestämt. Gran Canaria får det bli nästa gång. Och tydligen "dödstråkiga" Arguineguin. Hurra!

Drömmar om resor


Vårt hus är byggt i början av 30-talet.


Trädgården är full av snö och verkligen inte särskilt inbjudande.

Godmorgon! Vi bor i ett hus som är byggt i början av 30-talet. Om jag säger så här, vi kan omöjligt ha mögelangrepp i huset på grund av att det är för tätt. Det är ruggigt att gå upp på morgonkvisten och det drar lite kallt från fönstren. Men vem har dött av nytt syre?

Igår kväll satt jag och A och surfade på resor. Vi åkte med barnen på en riktig drömsemester i mars förra året till Teneriffa. Vi bodde på ett hotell som hette Sunwing Fanabe Beach och vi hade det underbart varenda mikrosekund. Tyvärr var det ett ganska flott hotell med extremt mycket barnaktiviteter så nu tror barnen att det är så en utlandssemester ska vara. Att komma dragandes med en sista minuten-resa som tar oss till en hydda vid någon stenig strand kommer nog inte att uppskattas.

Nu när det är så kallt så känner jag att jag vill åka iväg! Vi hittade ett hotell som hette Sunwing Arguineguin Seafront på Gran Canaria igår och det får det nog bli nästa gång vi åker. Det verkade vara väldigt likt Fanabe Beach i upplägget. Jag vill ha god mat, värme, fin pool och mycket aktiviteter för barnen så att de har roligt, sedan är jag nöjd. Jag tycker inte att det behövs bergsklättring, drakflygning, snorkling eller andra hurtiga aktiviteter. Jag vill bara ha en bra tid med familjen när jag åker på semester.
Idag blir det en liten utflykt till mamma där vi är bjudna på pizza. Hoppas bara att hon har det lite varmare än vi. Brrr!

lördag 16 januari 2016

Som en soptipp


Så här ser det ut i ena hörnet av vardagsrummet. Planschen köpte jag i en loppis som ligger granne med vår sommarstuga.


Ljuslyktor med hjortar som reflekteras när man har i tända ljus.

Godmorgon! Jag har sovit så dåligt de senaste tre nätterna, men igår kväll kände jag att det fick vara nog med sömnbrist. Först slocknade jag 20.30 i soffan när jag och lilltjejen skulle se någon fruktansvärt obegriplig  tecknad film om lila fyrkantiga varelser som hetter boffrar. Lagom till att allt löste sig för boffrarna vaknade jag till liv, men då ville ju lilltjejen gå och lägga sig förstås.

I natt lade jag mig i hennes säng och skyfflade in henne i min säng och jag har sovit som en släggad viking hela natten till klockan halv nio i morse. Nu har jag bara släpat mig runt i sju nummer för stora raggsockor och två tjocka tröjor under morgonrocken med kaffekoppen i handen och mumlat till A. "Måste vi gör något idag?".

Huset ser ut som ett bombnedslag. Jag tycker att det är svårt att hinna/orka/bry sig om att plocka bort på vardagarna. Så det blir ju alltid som att försöka ta sig igenom en soptipp i Delhi på lördagsmorgonen innan man fått in all smutsig disk i diskmaskinen, fått ner alla använda kläder i tvättstugan och torkat av överallt. Så det ska jag ta tag i nu! Vi ses lite senare!

fredag 15 januari 2016

En skön kväll


Första tulpanbuketten är inköpt för i år. Nu kan det väl ändå bli vår??

Hej! Åååh, så skönt! Äntligen fredagskväll och lite härligt soffhäng tillsammans med A framför kaminen. Ja, det blir det ikväll för det är ju sååå kallt! När jag skulle sätta mig i bilen och åka hem trodde jag att jag skulle smälla av för att jag frös så. Det finns mycket få saker jag avskyr mer än att frysa. Det skulle väl vara att äta lakrits då.

Ibland känner man att det hade varit mysigt att åka iväg och se lite mer av norra Sverige. Jag har varit i Söderhamn. Det är allt. Men när det blir så här kallt känner jag, nej tack. På sommaren kanske det skulle kunna vara aktuellt. Om man inte blev levande massakrerad av alla mygg förstås. Och stångad av renar och järvar.

Den här helgen är ett helt blankt papper. Inga inplanerade aktiviteter. Bara lugn och ro. Och sitta framför kaminen. Jag har faktiskt på mig dubbla tröjor och strumpor just nu och ändå känns det som om fötterna är kalla. Brrrr! Nej, nu ska jag krypa ner under en filt i soffan och värma upp mig. Och inte lämna filten och kaminen förrän det blivit maj.


torsdag 14 januari 2016

Den skakande kaffekoppen




Så här såg det ut i vardagsrummet i helgen när vi hade städat. Det gör det tyvärr inte längre.

Hej! Förlåt att jag inte uppdaterat på några dagar. Jag gillar inte själv när bloggare bara försvinner, men det har varit fullt upp. Och idag inträffade det som är ett tydligt tecken. Den skakande kaffekoppen. Den kommer inte ofta, inte ofta alls, men när den gör det har jag lärt mig att ha respekt för den.

När jag lyfte kaffekoppen framför datorn idag skakade handen och koppen. Förr fortsatte jag bara att dricka med skakande hand och inget hände naturligtvis, förutom att stressen fortsatte att spruta ur näsan på mig som på en galen drake. Men så gör jag inte längre. När den skakande kaffekoppen dyker upp, sätter jag ner den och lappstirrar.

Det är något jag har lärt mig ur en artikel om stress där en same gav råd om hur man får en bra vardag. Han satte sig och lappstirrade framför sig några minuter varje dag, det vill säga bara stirrade och gjorde inget alls. Det har jag också börjat med. Men det går förstås inte att göra hur som helst för då uppfattas man ju som färdig för hispan. Jag brukar gå in på toaletten och andas och stirra in i kaklet. Sedan slutar kaffekoppen att skaka. 

I eftermiddag rodde jag och en arbetskamrat iland ett väldigt bra projekt och när vi kramades efteråt av ren lycka så kändes den skakande kaffekoppen långt, långt borta. Nu tänkte jag sätta mig och se på tv-programmet "Vänligen Lars Lerin" som handlar om konstnären Lars Lerins sökande efter en vän. Det verkar som om jag snöat in på konstnärer och deras leverne. Lars Lerin har nog skakande kaffekoppar morgon, middag, kväll. Det kommer att kännas tryggt. Tack för att du är inne och läser här! Vi ses imorgon igen!

måndag 11 januari 2016

En kajalögd vän


En ny liten vän från Holland!

Hej! Igår åkte jag och hämtade hem den lilla kajalögda vännen på bilden ovanför. Det är en hermelin med teckningen hotot och de är väldigt sällsynta i Sverige. Jag har importerat henne från Holland och hoppas nu få små söta kajalögda kaninbebisar i sommar. Spännande!

Den senaste tiden har jag tyckt att min bil sladdat väldigt mycket när det har varit halt. Jag kände på däcken i helgen och upptäckte att dubbarna var i princip nedslitna. Så idag bar det av till en däckfirma så att jag fick fyra nya dubbdäck. På vägen hem var det väääldigt dåligt väder, snö och slask, så jag passade förstås på att testa däcken lite. De släppte inte vägbanan det minsta! Tyvärr höll det ändå på att gå illa när en långtradare nästan mosade mig när han skulle köra om en bil samtidigt som jag körde om honom. Hua!

Nej, nu får det bli en kaffe och lite slötittande på sista avsnittet av "Sherlock". Jag läste att det kommer nya avsnitt i år. Hurra! Ha en bra kväll!



söndag 10 januari 2016

En present att önska sig

Hej på er! Idag har ni varit inne många här på bloggen. Kul! Själv har jag suttit halva dagen i bilen och hämtat en väldigt sällsynt kanin som en kille importerat till mig från Holland. Den sorten finns knappt i Sverige. Jag åkte söder om Göteborg för att hämta den och hamnade i Halland innan affären var i hamn.

Med tanke på att jag faktiskt har några flaskor väldigt fint vin i min källare så borde jag nog satsa på finare vinglas, slog det mig i helgen. Jag har inte köpt nya de senaste 7-8 åren och de jag har är en salig blandning av loppisfynd och kantstötta designerglas. Men nu har jag hittat några vinglas som jag verkligen vill ha! Men det vill nog inte min plånbok. De är från Iittala och kostar 338 kr/ 2 pack:



Så snygga! Jag ska önska mig dem i födelsedagspresent så får vi väl se om någon annan i familjen vill öppna sin plånbok. Men när man dricker ur dem gäller det att hålla tungan rätt i mun så man inte tappar dem. Ett glas lär ju definitivt vara värt mer än vinet inuti.

Att bo utomlands

Godmorgon! Imorse var det så vitt och kallt utanför fönstret att jag ägnade mig en stund åt att tröstsurfa på lägenheter som var till salu på Kanarieöarna. Och då upptäckte jag något upplyftande. Det var inte så dyrt.

Jag har alltid undrat över hur folk har råd att bo flera månader utomlands per år, men en fin lägenhet kan man ju få för någon dryg miljon och sedan bara någon dryg tusenlapp i hyra. Har man sedan ett billigt boende hemma och hyr ut sin lägenhet 7-10 veckor om året så är det ju inga problem.

Det hade varit något när man blir pensionär. Sitta på en balkong och se ut över havet och det blåser en varm bris i ens hår. medans det hemma i Sverige är -8 grader och snöstorm. Titta på den här fina lägenheten till exempel:






Bilder: Svensk Fastighetsförmedling

En tvårums-lägenhet på 58 kvadrat för 2,5 miljoner kronor och 1200 kronor i hyra. Här skulle jag kunna bo mycket lycklig.

Ja, den var ju nybyggd och lite dyr, men som sagt, det fanns lägenheter för dryga miljonen också. Nej, nu ska jag gå och äta frukost och fortsätta drömma om sol och värme. För drömma är nog det jag lär få göra.

lördag 9 januari 2016

Egentid


Har vi plockat bort julsakerna? Jo, tjena!


God morgon! Här hemma vaknade jag upp imorse till julsaker. Ja, jag skrev ju för några dagar sedan att de skulle bort, men mellan onsdag och fredag sov ju barnen borta. Och på kvällarna har A och jag istället för att städa och feja, ägnat oss åt att vara tonåringar.

Vi har ätit pizza, chips, godis och degat i vardagsrumssofforna hela kvällen framför mästerserien "Sherlock". Ja, jag vet att den är flera år gammal, men det är först nu som vi upptäckt den och den är ju sååå bra! Inte ett dammkorn eller jultomte har vi brytt oss om. Mycket skönt.

Men nu ser det istället ut som om vårt hus ockuperats av bostadslösa tonåringar som haft raveparty i vardagsrummet. Så idag får det bli andra bullar. Jag känner mig inte särskilt peppad. Men det finns inga andra här på gatan som har kvar ljusstakarna i fönstret så vi får väl plocka ner dem. Men först lite morgonkaffe och degande i soffan. Man måste starta lugnt!

torsdag 7 januari 2016

Köksfix

Hejsan! Lika kallt idag och därför har jag bara varit utanför dörren för att ta mig till och från jobbet. Jag skulle inte passa i Nikkaluokta, där har det tydligen varit -43 grader idag.

En arbetskompis berättade idag att hon hade varit till Ikea i helgen och ritat upp sitt nya kök. Åh, vad avundsjuk jag blir! Vårt kök består till hälften av ett orenoverat furukök från 70-talet, kan jag tänka mig. Det ger samma rysningar som -43 grader när man ser på det. Men i vårt förra hus tillbringade vi 8 år med att renovera och när vi flyttade till detta hus sade vi: "Inte igen!"

För börjar man renovera så har man snart satt kofoten i varenda vägg, ryyyys! Men vårt kök är en sådan kriszon så det måste vi göra något åt och jag vet precis hur det ska se ut... Något i denna stilen:


Vitmålade, ohyvlade brädväggar är ju så snyggt. Och en porslinsho. Jag märker nu att det här förmodligen är väldigt otrendigt, inget grått så långt ögat når. Men snyggt! Andra superfina lantkök är de här:






Alla bilder hämtade från skonahem.se



onsdag 6 januari 2016

Kaffets magi


Mina Green Gate-muggar används flitigt till mitt kaffebälgande varje dag.

Hej! Idag har varit en riktig kura- i-soffan-jag-tror-jag dör-om-jag går-utanför-dörren-dag. Det är ju så kallt! En bekant på Facebook, som bor i nordligaste Sverige, hade -33 grader på sin termometer imorse. Ja, det finns då alltid de som har det värre än en själv, det är tydligt.

Jag älskar att dricka kaffe. Bara sitta i soffan på morgonen och surfa på paddan och dricka kaffe. Länge. Men nu har jag gjort ett misstag och köpt något som heter el-brygg-kaffe. Det är säkert inbillning, men det smakar metalliskt och illa. Men aldrig att jag skulle slänga ett helt paket kaffe så nu får jag dricka det och lida tills det tar slut.

Ikväll är jag och A barnfria eftersom det fortfarande är jullov, men vi jobbar. Så barnen sover hos sina mor- och farföräldrar till fredag kväll. Det är så lugnt här hemma! Ingen som vrålar att de ska bajsa, skriker att de vill ha o´boj eller ylar att det luktar fis i soffan. Som de själva har släppt. Att ha barn är underbart. Men en paus från dem då och då kan också vara underbar.

Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka illasmakande kaffe och läsa ut "Sushi för nybörjare" av Marian Keyes. Som jag redan läst 4 gånger. Vissa böcker går alltid att läsa om. Och den här är värd varenda minut.

Ett konstnärsliv


Nu ska julsakerna bort!


Godmorgon! Jag har vaknat upp på fel plats i livet idag. Vårt hus har flyttat till Sibirien. Varför kunde det inte ha flyttat till Mauritius istället? Det är ju iskallt!

Igår kväll läste jag i Lantliv om konstnären Karin Broos och hennes liv och blev ju så inspirerad! Jag har många gånger drömt om att skaffa en alternativ livsstil, ni vet flytta ut i någon enorm träkåk på landet, ha 20 höns i trädgården, måla tavlor och ta dagen som den kommer. Denna dröm faller raskt på flera punkter: 
1. Jag kan inte ens rita en kanariefågel så vem som skulle köpa mina alster och se till så att jag och familjen överlevde, är något oklart. Kanske mamma.
2. Jag är både bekväm och materialist. Jag vill kunna gå in på Ica och köpa en tulpanbukett när jag vill, utan att bekymra mig för vad det kostar. Ett konstnärsliv, där man inte ens säljer några tavlor, skulle väl innebära att man bodde där det inte ens fanns någon Ica-butik. Istället för tulpaner skulle jag få köpa rågmjöl för att göra surdeg till bröd som jag och familjen skulle få leva på den närmaste månaden. Gud sig förbarme. Och baka kan jag ju inte heller så den där konstnärslivsstilen skulle raskt förvandlas till sunklivsstil.

Karin Broos bor i en enorm gammal byskola på värmländska landsbygden och fick ett stort genombrott som konstnär vid 58 års ålder och säljer idag sina tavlor för stora pengar. Hon och maken har köpt en liten etta i Stockholm som de använder när de vill till storstaden.  Det låter som ett underbart liv. Om man nu bara hade talang för att rita mer än en streckgubbe.

tisdag 5 januari 2016

Grått är inte flott!


Nyinköpt duk och blomsteruppsättning.


Hej på er! I varje litet samhälle i Sverige, i princip oavsett hur litet det är, finns det en blomsterbutik. Även här på vår lilla ort. Här är det är en sådan där riktigt underbar mummabutik som jag bara tillåter mig att gå in i en gång i månaden. Det blir för dyrt annars, för det går bara inte att motstå den krukan, och den blomman och de ljuslyktorna och den duken och....i dag var det dags att gå in. Det blev en duk och en ny blomuppsättning till köksbordet. Att jag aldrig lär mig. Det är som om börsen bara öppnar sig av sig själv där inne. Jag kan liksom inte styra mig själv.

Jag köpte också senaste nummer av tidningen Lantliv, men jag fasar lite för att öppna det, för varenda människa i reportagen har väl gråa kök och grå väggar. Jag tror jag blir tokig snart. Varför måste varenda människa inreda som alla andra? Nu är vitt ute, stod det att läsa i senaste inredningstidningen jag läste. Jaha, så vaddå? Jag gillar mitt vita hem. Hit kommer inte en grå vägg. Förra ägarna tapetserade köket grått och det blev inte alls bra. Grått får mig att känna mig som en vanartig fånge från något uzbekiskt fångläger som snart ska förhöras med elchocker under tånaglarna. Kommer aldrig på fråga att jag målar om mitt hem i en färg bara för att den är trendig. Det är jag tydligen rätt ensam om.

Nej, nu kommer snart A och barnen hem och vi ska äta kotletter och pommes frites och slåss om vilken film vi ska se på tv. Blir det Scooby-Doo igen tar jag självmant in som gäst på det uzbekiska fängelset. Grått eller inte.

måndag 4 januari 2016

Utan respekt


Morgan Alling.                                                                                   Foto: Morgan Norman

God kväll på er! Idag har jag jobbat för första gången på en vecka och det var inte gjort i en handvändning att ta sig ut till bilen imorse, kan jag säga. Så seeeeegt! Men när man fått tända ett ljus i ljusstaken på jobbet, arbetskamraten har satt på kaffe och vi sitter och pratar kring mötesbordet, då kändes det som om jag aldrig hade varit borta och...riktigt bra.

I helgen såg jag ett avsnitt av "Stjärnorna på slottet" på SVT. Det var Morgan Allings dag och han berättade fullständigt hjärtskärande om sin uppväxt. Det var så fruktansvärt. Jag grät. A grät. Då plötsligt händer det. Claire Wikholm, som också är med i programmet, klampar in i samtalet. Som en elefant. Hon avbryter, hon fäller nedsättande kommentarer om det han säger och toppar det hela till slut med att tycka att han är självgod för att han är stolt och skryter över vad han åstadkommit i sin karriär.

Att så totalt sakna respekt för en annan människas bakgrund och dennes upplevelser, jag har sällan skådat på maken. Och värre blev det. Kvällen avslutades med att hon frågade Morgan Alling om han tyckte att han hade gjort bort sig under dagen. Ja, där tappade jag all respekt för Claire Wikholm, kan jag säga.
Lite senare under kvällen satte Lisa på filmen "Sune i Grekland" där ju Morgan Alling spelar pappa Rudolf. Jag kunde inte riktigt se med samma glada förtjusning på filmen. För jag såg Morgan Allings ögon. Vad de hade behövt se under hans uppväxt. Och jag kände, nej, du har inte gjort bort dig, Morgan. Du är den som verkligen har rätt att vara hur självgod och stolt du vill över dig själv. För du har inget att skämmas för. Men kommer jag däremot verkligen orka se nästa avsnitt av "Stjärnorna på slottet" och fortsätta höra på Claire Wikholms självutnämnda näpsande? Jag tror inte det.


söndag 3 januari 2016

Bokat!

Hej! Ja, idag kom ett inlägg lite senare än vanligt, men det har varit en seeeg morgon. Maten blev superlyckad igår! Fisksoppan var otroligt god och sedan gjorde jag mörk chokladmousse med färska hallon till. Efter maten började vi prata med våra kompisar om vår semesterresa som vi ska göra tillsammans med dem i sommar. Vi ska åka till Skagen. Hade vi tänkt.

Men när vi kollade igår kväll vad som fanns att göra för barnen i Skagen så visade det sig vara... inte så mycket. Istället började våra kompisar mumla om Legoland och A började yra om Frankrike. Till slut skrek jag i desperation, för att styra upp det hela : "Kan vi inte åka till London istället?" Det tog skruv minsann! En timme senare var flygbiljetterna bokade och hotellet likaså. Så nu åker vi till London tre nätter i början av juni.

Idag har vi ätit storfrukost tillsammans innan våra vänner åkte hem. Lite kollektivkänsla när 25 mackor ska fram på bordet och två mjölkpaket och två juicepaket får langas omkring. Och kaffe! Vi är riktiga kaffemostrar när vi träffas. Hur ska det gå i London? Där är väl kaffet bara som starkt te?

Nu ska jag njuta av sista lediga dagen innan jobbet börjar imorgon igen. Vi ses!



Chokladmoussen var gudomlig!

lördag 2 januari 2016

Eldprov


Lyckan var total hos L när jag sade ja till muffinsbak.


Nej, det blev inte så här många muffins för vi åt upp så mycket av  smeten,


Lite torra, men goda.

Hej! Oj, så fort den här ledigheten har gått! Två veckors ledighet är nu reducerat till två dygn innan jag sitter på kontorsstolen igen. Men det har varit en bra julledighet, med bara en massa roliga saker som vi gjort så det ska - faktiskt- bli jätteroligt att börja jobba igen.

Igår gjorde jag det där som får mig att känna mig som världens bästa mamma. När L frågade om vi inte kunde baka sade jag ja. Jag bakar sällan och det blir oftast inte särskilt gott eftersom vi för det mesta inte har alla ingredienser hemma. Den här gången var det lite för lite smör vi hade, men det blev ändå goda chokladmuffins. Men det var ju lite pinsamt att både jag och L så gärna ville äta upp smeten som var kvar i bakskålen så hon fick säga till mig: "Men mamma, nu är det ju jag som är barnet faktiskt!".

Idag kommer nästa eldprov. Vi får besök av några kompisar ikväll som ska sova över. En av dem är vegetarian så jag har utlovat fisksoppa. Förutom att jag inte kan baka kan jag heller inte laga mat. Och A gnällde: "Jag vill inte ha någon fisksoppa med skaldjur!". Nähä, hur gör man då?

Nu har jag hittat en som nog ska falla honom i smaken för det visade sig att i hans värld var skaldjur musslor, räkor i soppan gick bra. Håll nu tummarna för att jag visar mig vara en gastronomisk fiskkung i köket ikväll!


fredag 1 januari 2016

En vän för livet


Så här vacker var glasstårtan vi fick till efterrätt. Och lika god som vacker var den!

Gott nytt år! Jag är förmodligen en av få som inte har den minsta huvudvärk idag. Så skönt! Och inte hade vi en tråkigare fest för det! Jag släpade med mig alla ingredienser till min avocadoröra hem till våra vänner och fick väldigt bra hjälp att sätta ihop röran av min kompis två döttrar som är matlagningsutbildade. Förrätten blev sedan en stor succé som jag givetvis tog åt mig hela äran av!

Jag och min kompis har varit vänner i 35 år, ända sedan 1:a klass. Det är en fantastisk sak att ha någon i sitt liv som har samma minnen och som har haft samma upplevelser som jag under hela mitt liv. När vi ses säger vi ofta : "Kommer du ihåg när...." eller "Minns du när vi....". Och hon minns ju alltid. Tänk när vi är 85 år och tillsammans kan se tillbaka på våra liv och det som inte den ena minns får den andra minnas, ha ha!

Varmrätten hette Filé Oscar med chouronsås efter ett recept av Per Morberg. Såsen var besvärlig och skar sig, men smaken var det inget fel på. Himmelskt gott! Slutligen hade min kompis gjort en jättefin glasstårta av hallonglass och oreokaksbotten. Allt var sååå gott! Men vi stannade inte länge efter tolvslaget eftersom vi hade lång väg hem att åka och barnen hade lekt så ögonen gick i kors på dem. Vi kröp ner i sängen vid 01.30-tiden och jag kunde inte låta bli att tänka: Hoppas att vi får ha det lika bra under 2016 som vi har haft det under 2016!