måndag 21 april 2014

Den elaka mamman


Lillan med sin älskade lilla Vitnos.

Igår upptäckte jag något jättetråkigt när jag tog ur kaninungarna ur sin bur som de delar med sin mamma. En av dem, den enda albinoungen, hade fått ett blodigt sår på svansen och hade ett hugg i sidan. Jag har märkt de senaste veckorna att mamman jagat efter ungarna, men jag trodde bara att hon var trött på sju ungars diande. De andra svartvita ungarna hade inte en skråma, så förmodligen är det albinon hon velat bli av med. Jag antar att den blivit utstött för att den är vit och i det vilda skulle "röja" flocken.

Jag blev väldigt rädd när jag såg såren, för det här är nämligen den unge som barnen sett ut till sin egen. Den förra kaninkullen vi hade, då dog alla ungarna och barnen var otröstliga. Hua, om det hände även denna unge något! Men sonen hjälpte mig att göra rent såren och höll den lilla krabaten i famnen medan jag gjorde i ordning en egen bur till den. Nu hoppas vi att den klarar att bli skild från sin elaka mamma så här pass tidigt.

När lillan fick se såren vände hon sig till mig och sade: "Mamma, så skulle väl du aldrig göra mot mig?" Jag började skratta åt det absurda i att jag skulle bita min lilla tjej så det började blöda, men sedan satte jag skrattet i halsen. För det finns ju tyvärr inte bara djurmammor och djurpappor som gör riktigt elaka saker mot sina barn. Nu ska vi gå ut till Vitnos, som vi döpt honom till, och kolla hur han har klarat natten och krama honom riktigt mycket. Inget mer bitande för hans del nu.

1 kommentar:

  1. De är kloka de där barnen...
    Hoppas lilla vitnos klarar sig bra nu!

    SvaraRadera