torsdag 10 oktober 2013

Den eviga längtan


Jag längtar alltid efter något. Jag har en enorm planeringssjuka. Jag vill alltid ha något stort att se fram emot. De senaste fem åren har inneburit en enda räcka av förändringar både för mig och familjen med flera jobbyten, barn, inköp av sommarstuga, nya intressen, inköp av nytt hus och flytt till ny bostadsort. Därför känns det lite konstigt att plötsligt, nu när vi flyttat in i huset och fått en fungerande vardag, har jag ingenting planerat.

Ingen resa, inget nytt jobb som ska sökas, inga stora livsförändrande projekt. Vi sade faktiskt nej till en weekendresa tillsammans med ett par vänner för ett tag sedan. Det kändes ovant och inte ett dugg kul och jag hade hela tiden på tungan att kläcka ur mig ett ja, men ibland kanske man bara ska försöka landa i det man har och ta det lite lugnt.

Nej, nu ljuger jag faktiskt lite. Vi ska resa bort ett dygn och se en julshow bara jag och A i december. Och efter jul ska vi börja planera semestern, vart vi ska åka, vad vi ska göra, vilka vi ska träffa. Som sagt, planeringssjuka.


     Vi har en jättevacker utsikt från altanen även om det kanske inte syns på den här bilden.

4 kommentarer:

  1. Planeringssjuka är ett bra ord. Det har jag med:) Vill alltid ha något att se fram emot. Kram Nilla

    SvaraRadera
  2. Visst är det fint att strö lite guldkorn längs vägen att längta till. Samtidigt är det ju viktigt att njuta av stunden också. Kram.

    SvaraRadera
  3. Nä, planeringssjukan har jag inte drabbats av, jag är faktiskt väldigt dålig på att planera överhuvudtaget.
    Ha en skön fredag
    //bara anna

    SvaraRadera
  4. Ha ha ha... Känner igen mig lite där, älskar faktiskt att planera och skriva listor. Undrar varför man är så...? Känns bra i alla fall, och de är väl huvudsaken!
    Önskar Dig en fantastisk fredag, kram Kate

    SvaraRadera