söndag 13 oktober 2013

Att vara nöjd


                 Ja, längre än så här kom inte burbygget innan problemen hopade sig.

Idag har jag haft både tur och otur. I eftermiddags var vi på lillans första pingisträning. Det visade sig vara en tränare och 20 elever så jag blev beordrad att vara hennes motspelare. Stackars barn. Efter ett tag hittade hon en tjej hon kände och frågade om hon fick spela med henne istället. En sådan skam, att bli utbytt mot en som inte ens fått alla sina tänder.

Sedan kom svärföräldrarna på besök. Svärfar tog sig en titt på mitt burbygge och lovade att han skulle hjälpa mig. Som sagt, han är en klippa.

Åh, vad jag älskar vårt nya hus! Varje gång jag kör in bilen på uppfarten så tänker jag: "Det här är min plats i livet. Vilken tur jag har haft!". Ja, kan man inte bli en ny J-O Waldner så får man vara nöjd med något annat i livet.


      Vi har en mattpiskställning i trädgården. Den kommer nog användas minimalt.


                                                 Äpplena hopar sig i trägården.

3 kommentarer:

  1. Jättefint vardagsrum, visst är det härligt att man kan känna så för sitt hus. Då har man hittat hem :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Las fotografias son muy bonitas, te invito a visitar mi bloc, Felicidades
    por tu bloc
    Julia
    Elracodeldetall.blogspot.com



    SvaraRadera
  3. Åh, pingis som är så kul. Kram.

    SvaraRadera