Läge, läge, läge...

                                             Här bakom går järnvägen... en riktig husdödare.


När man ska köpa hus ska man alltid tänka att allting på ett hus går att förändra, men inte läget. Så tänkte olyckligtvis inte vi när vi köpte vårt nuvarande hus.

Utanför tomten går järnvägen. Det går nästan bara pendeltåg där, fem-sex stycken per dag som-sviiisch- åker förbi på cirka tre sekunder. Oss har de inte stört ett dugg. Att det skulle vara störande har däremot de som varit intresserade av att köpa vårt hus varit oroliga för. Det har gjort att flera potentiella köpare backat eller lagt för låga bud- på grund av två metallbitar.

Jag personligen tycker att det borde vara betydligt värre att bo bredvid en starkt trafikerad väg, men ett sådant tankesätt är ju fel. För det är inte jag som ska köpa vårt hus. Och det här har gjort mig vääääldigt medveten om läget på de hus vi tittat på i vår.

                Vackra ljusrosa aklejor pryder rabatten och fanns där redan när vi köpte vårt hus.

Ljuvliga Allium. Köp fem lökar. Nästa år är de tio och året därefter tjugo. Perfekt för den late trädgårdsmästaren!

Vi har tittat på hus som legat bredvid en backe där bussar kör som galningar, hus där altanen stått fyra meter från grannhusets altan och hus där det funnits grannhus som legat på en slänt bakom och på så vis haft full insyn. Värst läge hade ett hus med fyra våningar, som låg precis intill en starkt trafikerad väg, som i sin tur låg intill en järnväg. På baksidan fanns en jätteparkering och nio höghus. Behöver jag säga att vi bestämde oss för att inte köpa det huset innan vi ens steg in i hallen?

Snart ska vi titta på ett hus som har både ett fantastiskt läge och är fint renoverat inuti. För ordet renovera- det är nära nog ett skällsord för mig. Varför ska jag berätta i nästa inlägg. Välkommen åter!