Det kravlösa livet

                                 45 kvadratmeter stor, perfekt storlek. Här njuter vi.

För fyra-fem år sedan började vi leta efter en sommarstuga. Min man var inte så pigg på det, men jag ville gärna ha ett ställa där mitt bättre jag skulle kunna blomma ut. Här skulle jag koka saft, baka paj och bli den husmor jag egentligen är. Eeeh, jo tjena.

Vi började leta stuga på Orust, en knapp timme hemifrån, men min man fann fel på alla vi tittade på. Antingen var tomten för liten, för stenig, för backig eller så var det i fel ända på Orust. Till slut hittade vi i alla fall ett ställe som vi började bjuda på. 650 000 kronor började vi med, men en timme senare var priset upp i en miljon kronor. Då lade vi ner stugletandet.

                                                         Stugan sedd från sidan

                                      Vi har en gäststuga, som också är lekstuga för barnen

Men försommaren 2011 satt jag och slösurfade på Hemnet och hittade en annons på en stuga, knappt 3 mil norr om vår hemstad. Alldeles för tokdyr för vår plånbok, men ibland ler husguden mot en. Det visade sig att lågkonjunkturen gjorde att nästan ingen letade sommarstuga den här sommaren och det var bara ett par som bjöd mot oss. De visade sig ha ännu mindre plånbok än oss och stugan blev vår, flera hundra tusen billigare än utgångspriset.

Nu lever vi det kravlösa livet i stugan från mitten av maj till mitten på september. Vi dricker vin på altanen, spelar badminton och fotboll med barnen och bara tar det lugnt. Det finns inget internet så vare sig bare, eller vi, kan hålla på med datorn. Nej, någon saftkokning har det inte blivit, men vaddå? Jag har väl inte kommit till det här jordelivet för att slita ihjäl mig?

Utsikten från tomten, med vad mäklare kallar sjöglimt bara för att kunna höja priset