Stress i kubik

En del dagar vet man att de kommer att bli stressiga innan man ens slagit upp sina mörkbruna på morgonkvisten. Idag ställde jag klockan på 05.15 för att hinna till jobbet extra tidigt eftersom måndagar alltid är sjukt stressiga. Men eftersom jag låg och vred mig halva natten utan att kunna sova stängde jag av alarmet i sömnen. Det slutade med att jag inte orkade kravla mig upp förrän samma tid som jag brukar och stod och svajade som en fyllerist inne på toa av trötthet.

Det är mörkt när man åker till jobbet och det är mörkt när man kommer hem från jobbet. Då gäller det att ha något att se fram emot. Jag ser fram emot...öh...att vi äntligen ska få gardiner till sovrummet. I helgen ska miraklet ske. Slut på mentalcell. Välkommen fridfulla oas.

           Fick underbara rosor i helgen av en kompis. Man blir glad varje gång man ser dem.

  I söndags var det ljuvligt väder och jag såg solen för första gången på flera dagar kändes det som.

                                                    Nu fattas bara en matta i köket.