Original? Nej tack!

Idag satt jag och min 5,5-åriga dotter och tittade på favoritprogrammet Sommar med Ernst. Hon är helt uppslukad och blir jätteirriterad när det är reklam. Men hans barfotastil förstår hon sig inte på. "Varför är han barfota? Man måste ju ha skor på sig!"
Härligt att ha en liten tv-kompis som har samma goda smak när det gäller tv-program. Kanske blir det en inredningstok av henne också om några år?

Något som stör mig med det här programmet, och, ja, lite överallt annars också, är denna enorma vurm för original. Ernst målar ju ALLT i samma ljusgröna originalfärg i programmet. Bord, lister, dörrar, överallt återkommer denna ljusgröna färg som tydligen huset hade på en del detaljer ända från början. Det är originalfärgen. Men varför ska man använda något bara för att det är originalfärgen, eller originaldörren eller originalfönster, om det inte är snyggt? Bara för att någon valde ut en färg för 100 år sedan betyder det ju inte att den personen hade världens bästa smak och att den färgen till varje pris måste bevaras.

Det är väl inte någon som kräver att vi alltid måste ta oss fram genom att gå bara för att det var så man tog sig fram från början? Men gud vilken hets det är efter gamla byggnadstekniker och gamla tekniker att blanda färg. Det är som om vi tror att allt var så mycket bättre förr. Det tror inte jag. Vi kunde gå på månen redan på 60-talet, självklart är moderna färger och byggnadstekniker bättre än de var förr. Nej, jag tänker inte måla mitt hus i originalfärgen om det visar sig att den var skitful. Jag tänker använda mitt eget huvud och gå efter min egen smak.

                         Byrå i vardagsrummet från Mio. Målad i vitt. Originalversionen.

Byrå i ena hallen (PB Home) i troligen mörkt trä från början, importerad från Asien. Målad i vitt för att bättre passa västerländsk smak.

            Byrå i hallen inköpt i antikhandel, var från början omålad furu. Ommålad i vitt av mig.