Ofattbar tröghet

Nu är det strax slut på härliga helgdagar i uterummet.

Fina svartvita ljuslyktor köpta på Ica Maxi 25 kr/st.

Pelargonen jag köpte i maj blommar fortfarande friskt, trots minimal omvårdnad.

Idag slutade jag lite tidigare för att hinna till sonens utvecklingssamtal. Det känns som om man är satt under lupp som förälder när man sätter sig där i skolbänken med fröken och får höra hur det EGENTLIGEN går i skolan för ens ättelägg. Men det gick faktiskt utmärkt. Han är, till skillnad från mig, jättebra på matte. Jag fick stödundervisning i matte i fjärde klass och fick sitta med en specialfröken i ett eget rum och räkna med gröna, röda, blå och gula stavar, om någon minns dem. Jag vet att jag hade svårt att fatta talet 0. Jag ska inte trötta er med beskrivningar av min ofattbara tröghet, för en oxe med avsaknad av frontallob skulle framstå som ett matematiskt geni i jämförelse. Men jag vet att min stödfröken var alldeles gråtfärdig innan polletten trillade ner hos mig.

15 år senare gjorde jag högskoleprovet ihop med A för att söka in till journalisthögskolan. Han var jättebra på matte och jag alltså helt kass. Men jag tog en rövare på provet och GISSADE mig till svaren och minsann- jag fick jättebra resultat på mattedelen, faktiskt bättre än A, Ja, hela provet fick jag riktigt högt resultat på och lyckades ta mig in på journalisthögskolan! Därför är det så roligt att sonen har ärvt...öhurm...min matematiska förmåga, så att säga.

Imorgon är det fredag, bästa dagen! Vi ses väl då!