måndag 6 oktober 2014

En utomkroppslig upplevelse


Jag gillar verkligen vår hall. Vi målade allt vitt när vi flyttade in och det gör att den ser mycket större ut.





Jag åker alltid tidigt till jobbet på måndagarna för att det är så extremt mycket att göra då. Imorse åkte jag dit och slog på datorn. Skärmen var helt svart och död. Det är ALDRIG ett bra tecken om man är journalist. När sedan supporten började, efter 10 minuters felsökning, föreslå att jag skulle göra samma åtgärd igen som fem minuter tidigare, som inte funkade då, jag då vet man att det här blir en lååång och stressig dag.

Tre supportmänniskor var inkopplade i mina datorproblem och till slut fick en av dem åka 12 mil för att komma till mig och hjälpa till. Då visade det sig att man skulle kryssa i en ruta på skärmen, sedan funkade datorn klockrent. Gaaaah! Men det var väl mest pinsamt för supporten som inte tänkt på det här tidigare.

Stressen att hinna ikapp allt jobb när man ligger närmare två timmar efter schemat, ja, det blir som en nästan utomkroppslig upplevelse. Man hör inget, man ser inget, man är bara i en bubbla och glor på sina tangenter och önskar att man hade 30 fingrar så att man kunde skriva tre gånger så fort.

Sedan ringde sonen och ville att jag skulle kolla på hans fotbollsmatch eftersom A var sjuk. Åååh, vad det sved i mammahjärtat! Jag lovade förstås, mot bättre vetande, att komma. Naturligtvis strulade allt på jobbet in i sista sekund och jag blev sjukt sen och fick köra fruktansvärt fort för att hinna. Bara för att sladda in vid fotbollsplanen och upptäcka att matchen var inställd. Det andra laget dök aldrig upp. En sådan här dag är bara att vika ihop och kasta i papperskorgen och glömma. Det är först nu jag andas i normal takt och inte som en kanin på amfetamin. Nu ska jag strax hoppa i säng och försöka vila ut. Imorgon är en nya dag. Förhoppningsvis en bättre sådan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar