När själen darrar

Igår grät jag halva kvällen. Jag såg tv-programmet "Djävulsdansen" på Kanal 1 och det var så oerhört starkt och gripande. Det handlade om medberoende och hur man som barn mår av att leva under samma tak med någon som missbrukar. Oavsett om man kan känna igen sig i det som berättas i det programmet eller inte tror jag att själen darrar hos de som ser det.

Imorse dröjde jag mig kvar hemma och när barnen började kravla sig upp ur sängarna ropade jag ner dem till hallen.  Jag kramade deras sovvarma kroppar en och en och viskade: "Jag älskar dig". Jag kände det så starkt. De ska aldrig behöva ha det som barnen i "Djävulsdansen". Inget barn borde behöva ha det så. 

På TV 4 Fakta finns en tv-serie som heter "Fakta: Missbruk" som jag sett många avsnitt av. Där får man följa en missbrukare, det kan vara sprit eller knark det handlar om och får träffa deras anhöriga. Missbrukaren tror att tv-teamet ska göra en dokumentär om att missbruka. Men det går egentligen ut på att de anhöriga på slutet konfronterar missbrukaren och erbjuder en plats på ett behandlingshem, eller så bryter de kontakten.

Det är otroligt gripande. Och de flesta missbrukare går med på att lägga in sig på rehab. Sedan får man följa dem något år senare. En del mår bra, andra inte. Och en del tar faktiskt inte chansen utan fortsätter bara sitt missbruk. Men förhoppningsvis slutar deras anhöriga att delta i djävulsdansen.