söndag 7 september 2014

En tråkig bloggkommentar


Nu dröjer det tills i maj nästa år innan vi åker till stugan igen.


Här satt vi igår och åt chips och kollade på "Skrek 1"


Vi klippte gräset TVÅ gånger i helgen för att det var så långt. Phuuu!

Nu har vi haft ett underbart dygn i sommarstugan. Tyvärr möttes jag av den här kommentaren på min blogg när jag kom hem:

Hej, 
jag vill bara säga att jag helt enkelt inte kan förstå att man väljer jobbet framför barnen. Den tid i livet som man är mamma/pappa åt sina små barn (alltså tills de är så stora att de kan klara sig själva, typ övre tonåren...) går så FORT. Varför man väljer att lägga de åren på jobbet istället för på barnen? - det förstår jag inte. En dag är barnen stora - du anar inte hur fort det går! - och DÅ kan man ägna mer tid åt jobbet. Tiden går så mycket fortare är man anar, och livet är långt. Tycker jag - som är 50+ och mamma till tre numera vuxna barn - och all tid i världen till att lägga på mitt arbete om jag vill."

Först och främst vill jag säga att jag är glad för din skull att du har gjort ett val som du är så nöjd med. Men det ger dig ingen rätt att döma mig och det val jag har gjort.

Med ditt resonemang skulle knappt någon människa som har barn kunna ta en chefsbefattning innan de fyllt 50 år. Anders Borg skulle inte ha kunnat vara finansminister eftersom han var 38 år och hade 3 små barn när han tillträdde. Barack Obama skulle inte ha kunnat bli president vid 47 års ålder eftersom hans barn var i 10-årsåldern då och Tomas Bodström fick ju till och med en bebis under tiden han var justitieminister. Schas med er, hem till spisen och laga soppa till ungarna!

Ditt resonemang blir ju helt orimligt. Ska bara människor med vuxna barn få kunna bli chefer? Och du som har tre barn, det är ju inte helt billigt. Hur försörjde ni er familj när du ägnade din tid åt dina barn? Någon måste ju ha sett till att pengarna kom in i hushållet? Var din man hemma lika mycket som dig eller jobbade han heltid? Och om han gjorde det, varför var det okej för honom men inte för dig och inte för mig?

Kanske är det så enkelt som A uttryckte det när han fick se din kommentar:
"Den här personen skriver så bara för att du är kvinna."

Om det är så, är det faktiskt sorgligt och inga värderingar jag vill föra vidare till mina barn. Som för övrigt inte är lämnade under en krusbärsbuske i trädgården, hukandes och skrikande efter mamma utan har en pappa som tar hand om dem på ett alldeles ypperligt sätt.






3 kommentarer:

  1. Nä, precis, ingen hade ifrågasatt dig alls om du varit man..

    SvaraRadera
  2. Måste vara ett val man gör själv! Självklart är det för att du är kvinna, ingen hade funderat över detta om du varit man... Jag har alltid tyckt att pappan i huset varit lika viktig för barnen som jag även om jag inte gjort karriär, kram Suss

    SvaraRadera
  3. Äh, bry dig inte om sådana kommentarer. Det finns så många hemmamammor som bara är bittra och skäller på sina barn dagarna i ända. Som om det skulle vara bättre!?

    SvaraRadera