Hundlängtan

Vår son blev jagad av en schäfer när han var 6 år. Efter den traumatiska upplevelsen har han varit extremt rädd för hundar och nästan börjat gråta så fort någon kommit bara någon meter ifrån. Men under midsommarafton kom ett par vänner på besök som hade två hundar, en fransk bulldog och en Staffordshire bulldog. Och vilken succé det blev!

Sonen var lite rädd i början, men staffen var så otroligt snäll och charmig och ville bara hämta pinnar, sitta på kommandon och leka hela tiden, så sonen blev värsta hundtränaren efter bara någon timme. Otroligt roligt att se! Lillan somnade på kvällen med huvudet på staffens mage och framtassen i hennes ena hand. Så sött!

Detta har ju gjort att vi alla har fått ett otroligt hundsug och jag har till och med kollat på olika internetsidor med omplaceringshundar av den här rasen. Men jag inser ju att det är omöjligt, tyvärr. Vi jobbar för mycket. Men det hade varit så roligt med en egen hund och kanske hade jag kunnat tappa ett par kilo på kuppen under hundpromenaderna. "Det får bli när vi är pensionärer och har all tid i världen" som A säger. Jag vill ha all tid i världen nu! Och just nu, under semestern har vi faktiskt det. Inte så dumt, faktiskt. 

Stor lycka för hundrädde sonen att få en hund att mysa med. Vår vän Lisa, hundägaren intill.

Lillan somnade gott med sin nya bästa vän på vardagsrumsgolvet på midsommarafton.

Sonen och Semla fann varandra.