Vad som ger ro

Nya tavlorna från Ullared (kostade drygt 60 kr!) är uppsatta i vardagsrummet.

Jag har fått ett nytt jobb. Nej, inte ett nytt jobb utan en ny tjänst med mer ansvar. Det är väldigt, väldigt roligt, men väldigt krävande. Många tänker nog, som inte själva har en chefstjänst, att det måste vara kul att få bestämma och härligt att tjäna mer pengar. Men allt har ju en baksida. I de flesta fall innebär mer ansvar att man bli hårdare bunden till arbetsplatsen. Jag, till exempel, kommer att ha mycket svårt att vara ledig den närmaste tiden för det finns ingen som kan ersätta mig. Än, ska jag säga. Jag har jättebra arbetskamrater som är intresserade av att utvecklas, så den biten ska nog snart ordna sig.

Men jag är livrädd för att det ska hända mig något som gör att jag inte kan jobba. För vem ska då ta hand om det och det och det? Vissa saker är det bara jag som kan just nu. Jag minns när jag tog mitt första vikariat som chef på en tidning år 2000. Jag var nyanställd och jag var så stressad! Jag var på jobbet från tidig morgon till sen kväll, livrädd för att något skulle bli fel. Men allt gick naturligtvis bra.

Ska man vara chef på en tidning måste man nog gilla den där pulsen. Ha sin näsa med överallt, kolla upp grejer, intressera sig för sin omgivning. Jag märker det på mina arbetskamrater. De är med, har koll, ibland till och med bättre än jag. Jag fick ett sms igår från en arbetskamrat som var ledig, om en grej som vi inte visste. Då blev jag både stolt och glad. För det där sms:et visade att det fanns någon som brydde sig om verksamheten, om oss, fastän personen var ledig. Det där sms:et visade att jag kanske kommer att kunna vara ledig snart.