En härlig start

Oj, nu var det länge sedan jag skrev något men idag är det julafton och då måste jag ju bara säga hej. Det har varit en tung höst, mörk och tung i många bemärkelser. Jag har jobbat mycket och suttit och glott in i datorskärmen 9-10 timnar per dag. Inte motionerat egentligen alls. Varför gör jag så? 

Det är ju inte så att arbetsplatsen faller samman bara för att jag inte alltid sitter på min stol. Men imorse, när barnen rensat sina julklappsstrumpor, fanns inga ursäkter. Det var vindstilla, det regnade inte. Jag drog på mig jacka, vantar och mössa och gick min favoritpromenad till ett vattenfall, närmare fem kilometer fram och tillbaka. Och visst mår man så mycket bättre när man fått gå en promenad och blivit genomblåst i skallen.

 Men eftersom jag inte har vanan inne så fick jag ont i benet sista kilometern och fick halta fram som en 95-åring. Så typiskt, men imorgon ska jag göra om det. Absolut.

Ikväll ska vi hem till svärmor och fira julafton. Vi har alltid knytkalas så det är inte särskilt betungande för någon. Vi tar med oss kalkon som A lagade för ett par dagar sedan. Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en jättespännande deckare som utspelar sig på ett engelskt gods där en man blev giftmördad för 50 år sedan. Men var det rätt person som blev avrättad för brottet? Om den är bra ska jag tipsa er om den lite senare. Vi ses väl imorgon igen? Då ska jag berätta om några nya vänner som flyttat in i vår familj och förgyllt i alla fall min tillvaro. God jul!

Den här promenadvägen gick jag idag. Det känns inte precis som 24 december...

Jag såg inte en levande själ under hela promenaden. Såå skönt!

Det här mäktiga vattenfallet var målet för min promenix. Mäktigt och rogivande på samma gång.