torsdag 26 september 2013

Djävulens kalsonger




My eyes, my eyes... Så fruktansvärt fult, men tofsarna har fått en nytändning i svenska hem efter Maria Montazami


              Ärtgröna gardiner, mer behöver inte sägas. Kommer aldrig upp hemma hos mig.

                                     
                                      Samma tyg i kuddar och gardiner blir lite för mycket.

Förr kallades gardiner för Djävulens kalsonger. Jag älskar gardiner och är en riktig gardinnörd. Men nu har jag fullständigt tappat koncepterna när det nya huset ska inredas. Vi har tre fönster i vardagsrummet som ska ha gardiner, men hur ska de se ut? I-landsproblem a la Grande, jag vet. Igår höll jag på att ge en butiksexpedit ett nervöst sammanbrott när jag rev upp varenda gardinpaket i butiken, drog ut gardinerna, kollade på dem, muttrade surt, slängde dem åt sidan och rev upp nästa paket. Till slut hittade jag ett par som jag blev nöjd med och vad händer då? Jo, i nästa butik jag besökte hittade jag ett par ännu finare! Men då hade butiken redan börjat lägga upp de jag beställt så nu får lagt kort ligga. Eller rättare sagt vald gardin får hänga i fönstret.

En fantastisk milstolpe äger rum idag. Det är sista gången jag pendlar 12 mil enkel väg till jobbet. Nästa gång jag jobbar kommer jag bara att ha halva sträckan enkel väg ungefär. Himmelriket är nära!

tisdag 24 september 2013

Spegel, spegel...

Jag har upptäckt att jag har tre speglar här i vårt hus. Jag måste ju vara en oerhört fåfäng människa som springer och speglar mig hela tiden. Nej, riktigt så illa är det inte. Jag har köpt dem som prydnader, för att de är vackra. Men så många speglar får inte plats i nya huset, om man inte vill få lustiga huset-känsla vill säga. Dessutom har jag ju nyss köpt en till spegel också.

Den nya spegeln ska ju förstås upp, men de övriga...Ibland tröttnar man på grejer och en del tycker man inte ens är fina längre. Vad tycker ni om den här? Jag tycker den är för krusidullig.



           Den här gillade jag när jag köpte den för några år sedan, men nu är den nog lite too much...


             Den här är fin, men jag har inte bestämt mig för var den får plats i nya huset ännu.


                       Det här nyinköpet älskar jag. Så vacker! Sa upp snarast möjligt i nya huset!

Imorgon ska jag kika på gardiner till vardagsrummet. Jag har hittat ett par favoriter men de är också lite too much och rätt dyra. Oftast en dålig kombination i längden har jag lärt mig eftersom jag lätt tröttnar.

måndag 23 september 2013

En röra utan dess like


              Om bara en dryg vecka hoppas jag att matsalen ser helt annorlunda ut.


     Vi har urgoda äpplen i trädgården. Plockade in några för att njuta av när vi packar upp.

Igår, efter att bokhyllorna förankrats, började min man springa runt i huset. Oroligt. Han samlar på uppslagsverk och har flera fina, bland annat Britannica, som är engelska motsvarigheten till Nationalencyklopedin.

När han skulle sätta in det i bokhyllan var det borta. Totalt. Han letade överallt. Borta. Fanns inte i nya huset och inte i det gamla. Då kom vi på att vi skänkt en massa grejer i fredags till en välgörenhetsorganisation som var hemma hos oss och hämtade dem. "De har nog fått med sig lådorna med Britannica" sade A och började ringa till dem febrilt.

Att jag försökte trösta genom att säga att uppslagsverk är ungefär det minst eftertraktade som finns i second hand-butiker muntrade inte upp honom. Hela dagen idag har den stackars personalen i second hand-butiken letat efter uppslagsverket men det är borta.

Så till slut åkte maken till nya huset igen och råkade lyfta på några tapetvåder som låg utbredda över en låda- och i den lådan låg de efterlängtade tunga, blå volymerna. Så nu är han nöjd igen. Men vad second hand-butiken tyckte om att få leta efter ett uppslagsverk i flera timmar ville han inte berätta.

Idag såg jag första avsnittet av Drömkåken på TV 4. Så där, men det kanske blir bättre. Vinnarstugan, med boksidor uppklistrade på väggarna, var i alla fall väldigt fin.

söndag 22 september 2013

Så ont i hjärtat

Idag höll det på att inträffa en fruktansvärd olycka. Jag får ont i hjärtat av ångest bara jag tänker på det. Vi åkte till det nya huset tillsammans med svärfar för att greja och packa upp flyttlådor. Med oss var femåriga dottern. När jag står i köket hör jag plötsligt ett skrik från svärfar i vardagsrummet.

Jag springer dit och ser hur han håller upp ett vitrinskåp som håller på att välta över dottern som står framför! Jag föser undan dottern och hon märkte antagligen av våra reaktioner att något fruktansvärt höll på att hända för hon grät oavbrutet i tio minuter- minst- och hängde fast kring min hals som en liten apunge och vägrade släppa taget.

Hon hade gått fram för att öppna skåpet, men dörrarna var tröga och när hon ryckte i dem tippade det framåt ( lätt Ikea-modell). Som tur var stod hennes farfar två meter bort och hann se vad som höll på att ske och kunde slänga sig fram och ta emot skåpet innan olyckan var ett faktum. Men tänk om han inte hade stått där? Då hade jag förlorat en av de två människorna som betyder allra mest för mig här i världen. Hela eftermiddagen har ett mantra rullat i huvudet på mig: "Tänk om hennes farfar inte funnits där, tänk om hennes  farfar inte funnits där, tänk om hennes farfar inte funnits där..."

Nu är skåpen fast förankrade i väggen och kan aldrig välta igen. En annan tråkig sak har också hänt idag, men nu får det vara nog med elände för den här gången (även om det fick ett lyckligt slut)  så det berättar jag om först i morgon. Nu ska jag krama mina älskade barn och vara tacksam för att jag har dem.

          Maken skruvar fast vitrinbokhyllorna. Det var det högra som höll på att välta över dottern.


Idag har jag och lillan ställt in finservisen i ett skåp och resten av sakerna väntar på att bli utplacerade.


                                               Lite fint i köksfönstret har jag hunnit göra...

lördag 21 september 2013

Före och efter tapetseringen


                           Hallen med ljusgrön tapet  och vitlaserat tak och väggpanel innan...


                                ...och hallen med vit tapet, vitmålad panel och tak efteråt!


                                                                       Hallen igen före....



                                                                ...och efter renovering.


                                           Vardagsrummet med ljusgul stråtapet före...


                                                              ...och efteråt med vit tapet!

Nu är hantverkarna klara i huset och skillnaden blev enorm, måste jag säga. Ibland tänker man att det är väl inte så illa, de tapeter som redan sitter uppe. Men när man väl har målat och tapetserat om så märker man ju att, jo, det var illa.

Idag har vi flyttat alla mina fina, vita skåp till huset, jag har dammsugit och moppat golv och jag vill flytta in nuuuu! Vårt gamla hus känns som en gammal pojkvän som man tröttnat på och som man bara vill bli av med nu när man äntligen har fått en ny kärlek att ägna sig åt.

Vi satt i uterummet idag i det nya huset och fikade och jag tänkte hela tiden: är det verkligen sant? Ska vi få bo i det här underbara huset? Jo, det är sant. Det är så man måste nypa sig i armen av ren lycka.

torsdag 19 september 2013

Stormönstrat is da shit!


                                    Vår lilla förhall blev så fin med den nya tapeten.


                           Mönstret är jättevackert och ger ett lite gammaldags intryck.


                     Nu är den vita tapeten uppe, taket är vitmålat liksom panelen. 

När jag åkte till det nya huset idag efterjobbet var allt som skulle tapetseras om fixat. Så fint det blev! Jag gick bara runt bland slipdammet och njöt. I vår minimala lilla förhall valde vi en väldigt stormönstrad tapet och det blev hur fint som helst.

Så många gånger som vi har tapetserat om i våra dagar har jag lärt mig en sak- man ska alltid välja ett betydligt större och vågat mönster på tapeter än man tror blir bra. Små, milda mönster försvinner bara "in i väggen" och syns inte. Den här blåvita tapeten är från märket TT och föreställer Paris, tror jag. Otroligt vacker. Jag är jättenöjd. 

onsdag 18 september 2013

Detta måste jag se!


            Köpte denna tidning för en tid sedan, men tyckte inte att den var något speciellt.

På måndag börjar en programserie på TV 4 som heter Drömkåken. Det handlar om fyra par som bygger ett hus från grunden samtidigt som de bor i det. De tävlar om 500 000 kronor. För mig låter det som ett program lika vidrigt att vara med i som Robinson, men förmodligen grymt underhållande. Jag ska i alla fall titta.

För säkert 8-9 år sedan gick en tv-serie på någon kanal med Sofia Eriksson som programledare och som handlade om något liknande. Paren blev fruktansvärt osams både med varandra och med de andra paren. Ungefär som det är i verkliga livet när man ska renovera. Men det var kul att se hur olika de hade inrett sina olika rum trots att husen såg likadana ut från början. Någon som minns vilken serie jag menar?

tisdag 17 september 2013

Den osminkade sanningen i bloggarna


                     Så här ser det ut i det nya huset just nu. Inte så inspirerande precis...

Skriver ni som det är i era bloggar eller förskönar ni sanningen? Jag funderade på det efter ett inlägg av Starwoman för en tid sedan. Jag läser en hel del heminredningsbloggar och när det gäller vissa skulle man ibland önska att de någon gång kunde skriva att ungarna kastat fiskbullar på varandra under hela söndagsmiddagen, fisit och skrikit bajs 45 gånger på raken. Nej, istället är det oavbrutna bildkavalkader på surdegsbröd som bloggerskan började baka 03.30 för att barnen och mannen skulle få en riktigt myyyysig söndagsfrukost, cafe latte på altantrappan medan solen gick upp och sedan en riktigt snabb powerwalk på 3,4 mil. Allt detta innan klockan slagit halv sju. På söndag morgon. 

Barnen i de här bloggarna är dessutom jätteväluppfostrade, klädda i märkeskläder och har håret i tofs och snedbena. Min dotter vänder upp och ner på himmel och jord om jag föreslår att hon ska ha på sig annat än jeans och tröja och sonen har vägrat klippa sig på ett halvår. Dessutom fiser de och skrattar så de ramlar omkull om någon så mycket som nämner ordet toalett.

Fast det klart, det kanske inte skulle bli så mycket till inspiration i bloggvärlden om vi alla skrev hur det egentligen var.

Hur är det här hemma då? Egentligen? 700 packlådor, disk i diskhon och inget roligt att fotografera i det nya huset eftersom bara är tre tapetvåder är uppsatta hittills. Inspirerad? Nej, jag tänkte väl det.

måndag 16 september 2013

En dröm på Österlen


                                           Bakom huset breder havet ut sig...


                              En sådan här lampa vill jag ha över vårt köksbord! Men vart finns de?


                                               Så läckert med vitmålat trägolv...


                                                                 Underbart badrum


                                      Här får man ro i själen när man badar.


                                                       Rena ljusterapin. Bilder: Sothebys Realty

Jag är ju, som ni vet, sjukligt besatt av Österlen sedan vår semestertripp där i somras. Jag surfar på Hemnet jämnt och ständigt och har nu hittat drömhuset i alla kategorier. Det är 500 kvadratmeter stort, 11 rum och kostar endast 12,5 miljoner kronor (obs ironi). Det ligger i samma by som Gudrun Schyman bor i. Jag är inte vänsterpartist, men hon är en kvinna som kan få en betongblandare att bli kommunist. Tanken på att få möjlighet att springa på henne i Gladsax (bara namnet gör en ju glad som en lax) gör mig yr. Jag såg henne i tv-programmet "Min sanning" och gud så bra hon var! "Vi röstar in nazister i riksdagen, men vi har inte plats för ett feministiskt parti". Ja, vad ska man säga... Då skämdes i alla fall jag.

En annan kvinna som jag beundrar kolossalt är Monica Zetterlund. Och inte minst efter filmen om hennes liv som jag såg igår. Varenda filmruta var PERFEKT. Jag brukar alltid spela hennes låt "Gröna små äpplen" på våra fester och våra kompisar är helt utleda på den. Men nu ska jag spela ännu Mer Monica Z. Har du inget att göra en kväll den närmaste tiden, gå och se den filmen och skåda två genier. Dels den äkta Monica Z, men också Edda Magnason som spelar henne. Hon kommer att få Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Om inte ska jag äta upp mina strumpor från förra veckans promenad. Den var RASK.

söndag 15 september 2013

Flera nyinköp


                                                     Köksmöbeln Mora från Mio, 3 995 kr.

Nu strömmar nyinköpen in. Idag köpte vi en ny köksmöbel, Mora hette den, från Mio. Jättefin, men nu saknar jag en lampa att ha över bordet.

Efter att vi lämpat av några flyttkartonger i nya huset åkte vi och åt på en Coop Forum-restaurang och där, över deras bord, hängde rader med en jättesnygg lampa som skulle göra sig perfekt över vårt köksbord. Vad är oddsen för det? Coop-restauranger har jag väl aldrig känt har varit något under av inredningsharmoni, precis. Men undrens tid är inte förbi.

Nu kändes det inte klockrent att fråga var de har köpt sina bordslampor. Jag kommer alltid att tänka på Konsum om jag köper en likadan, så jag får leta vidare. Ikväll ska jag gå och se filmen om Monica Z med en kompis. Det ska bli så skönt att sjunka ner i en biofåtölj i mörkret och bara slappna av. Att flytta är nämligen som att vara inne i en torktumlare som aldrig stängs av. Vad ska ni hitta på ikväll?

lördag 14 september 2013

Nyinköp i knarkarkvart



                                       Mitt fina nyinköp! Tygladan, 599 kronor.

Hurra! Idag har jag äntligen slagit till och köpt min drömspegel. Ni, vet den jag visade här på bloggen i somras. Jag har ju sålt av halva vårt bohag (ungefär) och då tyckte jag att en spegel kunde jag väl få unna mig. A:s inställning till detta inköp är dock oklar. Han lastar av en flyttkärra i det nya huset och kan inte protestera mot att få mer att bära.

Usch, hur det ser ut här hemma. Som en sämre sortens knarkarkvart. Det finns inte ett ställe i hela huset som är fint just nu. Flyttkartonger, tavlor, cornflakespaket, pennor, block, kuddar, allt är i en enda röra. Och hälften av bohaget är dessutom sålt eller i nya huset så det ekar tomt överallt. Se vad fint köket var för en månad sedan:


                                                                      Städat och fint!


                        Och så här ser köket ut nu. Sålt köksbord och allt i en enda röra...

Nu är det bara en vecka kvar tills målarna har målat och tapetserat klart inne i huset och om två veckor flyttar vi in det sista. Hurra!


torsdag 12 september 2013

Ett kärlekstest


                       Vackra Fjällbacka. Här kan man gå omkring och njuta hur länge som helst.


           Det är i mitten av september och ser ut och känns om om det vore i mitten av juli. Härligt!


                                              Vackert som en om en tavla. 

Om man är osäker på statusen i sitt förhållande eller äktenskap ska man se till att ta en barnfri kväll (om man inte har barn har man märkt hur det står till ändå) och gå ut och äta middag på restaurang. Har man fortfarande trevligt i varandras sällskap och mycket att prata om, behöver man knappast oroa sig.

Jag och A gick ut och åt middag i lördags. Och vi hamnade bredvid ett par som definitivt inte verkade särskilt lyckliga tillsammans. Så fort de kom in på restaurangen och slog sig ner vid bordet plockade de upp varsin mobiltelefon och började knappa. Sedan fotade de maten. Sedan pratade han oupphörligt i tre minuter. Hon sade en mening. Han pratade oupphörligt i tre minuter till. Hon knappade på mobilen. Sedan gick vi.


Idag har jag varit i Fjällbacka på jobb. Så otroligt vackert- och varmt! Västkustens små samhällen  är kanske som bäst nu när det är få människor i rörelse, men affärerna och restaurangerna fortfarande är öppna. Intresserad av att köpa hus här? Det billigaste huset jag hittade på Hemnet i Fjällbacka kostade 4,5 miljoner. Som hittat! Not.


onsdag 11 september 2013

Vilse


                 Det lär dröja innan jag vågar mig ut på någon skogspromenad igen....

Igår var jag ledig och barnen i skolan. På eftermiddag fick jag för mig att jag skulle ta en riktig skogspromenad och inte bara ranta runt i kvarteret som jag brukar. Jag åkte iväg (glömde tyvärr kameran), upp på ett berg och hamnade vid en underbar skogsjö med näckrosor. Det fanns en liten stig som verkade gå i skogen runt sjön. Inte en människa i närheten. Perfekt, tänkte jag.

Det var mulet, lite fuktigt i luften och näckrosblad prydde den spegelblanka sjöns yta. Höstgula löv föll sakta ner till marken. Jag började gå på en stig som var 25-30 centimeter bred, full med rötter och som gick upp och ner över nedfallna träd och över spångar som täckte vattenfyllda diken. Det enda som hördes var en fågel som skrek till då och då. Otroligt vilsamt.

Men plötsligt märkte jag att jag inte kunde se sjön längre. Och jag kunde inte se annat än mörk tät skog runt omkring mig. Jag stannade och kollade bakom mig. Stod det någon yxmördare där? Jag lyssnade, men det var tyst. En smart, lurig yxmördare således. Jag fortsatte att gå. Och gå. Och gå. Efter ett tag började paniken komma. Herregud, tänk om jag var vilse mitt inne i skogen! Med en tyst, galen yxmördare i hälarna. Gud, en sådan nesa om jag var tvungen att ringa polisen för att bli upphämtad.

Jag fortsatte att gå och gå och gå. Till slut, efter en evighet ramlade jag ut på en grusväg och efter ytterligare några kilometer såg jag sjön igen och min bil. Jo visst är det härligt att gå skogspromenader. Men man vill ju helst att de tar slut någon gång också.


             Tips: jacka Lindex 199 kronor, mössor 69 kr/st. Nu blir dottern höstfin!

tisdag 10 september 2013

Ett nytt intresse


        Se så fint det är. Här kan jag odla upp en hel djungel. Not troligt att det kommer ske dock.

I trädgården i vårt nya hus finns ett växthus. Det har indraget vatten och stenlagt golv och är väldigt fint. "Det måste vi sälja!" sade jag och A i munnen på varandra så fort vi fick tillgång till huset. Men nu har vi ändrat oss.

Dottern älskar att äta av sin morfars egenhändigt odlade tomater och hon skulle säkert gärna pila ut i vårt växthus och smaska tomater. Om vi bara odlade några. Herregud, en blind, döv och galen kamel kan väl odla tomater om man köper färdigodlade plantor, så det ska nog jag också klara av nästa sommar.

Vad kan man odla mer som inte är så avancerat? Dottern började gasta om vindruvor och då fick A något lystet i blicken och mumlade att man kunde göra sitt eget vin på druvorna, men jag har en känsla av att det är hard core-odling. Knappast något för den som nyss tänkte slänga ut växthuset på Blocket för en femhundring och sedan lägga sig i hängmattan och räkna pengarna som enda motion.

Ikväll ska vi ha familjemys och äta varma mackor. Så enkelt, men sååå gott!

måndag 9 september 2013

Otäcka grejer


                               Vid altanen växer en jättevacker blå växt. Den ska få vara kvar.


           Det nya huset har supergoda äppelsorter i trädgården. Här ska bakas äppelpaj!

Imorse fick jag ett sms från hantverkarna att de var igång och tapetserade i huset. Härligt! Det känns lite som julafton. Jag ska åka dit om några dagar och se hur långt de har kommit.

Idag hände otäcka grejer på jobbet. Jag satt och pratade med en kommunal chef i telefon om en viktig grej (tyckte jag då) som vi skulle skriva om. Plötsligt fick jag ett sms på mobilen att jag skulle ringa en polis eftersom ett styckmord hade skett. Herregud, jag tror inte ens jag sa hej då till den kommunala chefen innan luren åkte på och jag började ringa nästa samtal.

Vi var först med nyheten, vi på vår lilla tidning. Det var häftigt! Samtidigt som det naturligtvis känns väldigt otäckt att en människa befunnit sig i en sådan situation att vederbörande blivit dödat och styckad. Brrr! Ja, det är minsann inte bara glamouröst att vara journalist. Det är många gånger tragik och elände och mänskligt armod också.

Efter jobbet åkte jag hem och vi har firat A som fyllde 40 år. Barnen spelade (mycket pling, pling och väldigt myckt dong, dong) på sina gitarrer och sjöng Blinka lilla stjärna. Då kändes eländet väldigt, väldigt långt borta.

söndag 8 september 2013

Besöksrekord och försäljningsrekord!

Idag har det varit en helt galen dag! Vi har spenderat en massa pengar och tjänat en massa pengar. Imorse lade jag ut köksmöbeln och stolarna på Blocket. Det tog 4 (!!!) minuter efter att annonsen publicerades innan en spekulant ringde. Hon köpte möbeln osedd, bara efter att ha sett kortet i annonsen.
Så här ser den ut:

                                            Köksmöbeln försvann fortare än kvickt!

Styrkt av den framgången satte jag (yyyyl!) ut min Wilma-säng på Blocket och då blev det cirkus, minsann! Telefonen pep av sms och ringde HELA TIDEN! Folk var totalt galna och det slutade med BUDGIVNING på sängramen och sängskåpen. Jag fick tre gånger så mycket för den som jag begärde i annonsen. Så nu är jag inte längre så ledsen över att jag inte har den kvar.


                       Har du en Wilma-säng att sälja så har du pengar att tjäna, kan jag säga.

A och jag bestämde oss för att sätta sprätt på pengarna omgående och åkte till en trädgårdsmöbelfirma som hade höstrea. Där fick vi tag i en ny utemöbel till vårt uterum med stoppad soffa och fint bord. Som du ser på bilden är A (och jag med!) sjukt nöjd.


   Första människan som visas upp i min blogg blev A. Han var sjukt nöjd med både det och möbeln.

Dessutom, som grädde på moset, har jag haft besöksrekord här inne på bloggen idag. Trots att inte hela dagen ännu är till ända har jag haft närmare 200 besök här. Jätteroligt! Ni som ser att jag har lagt till er i min blogglista får gärna lägga till min blogg i er blogglista. Vill du ligga i min lista? Hojta i kommentarsfältet! Det är roligt om man kan dra trafik åt varandra.

Som sagt, en helt galen dag!

Före och efter-bilder

Den här veckan har svärfar målat om fem-åriga dotterns rum. Med Flügger råvit på väggarna. Och det blev en sådan skillnad! Titta själv:



                                                   Med ljusgula väggar och bård före...


                                                            ...och vitmålade väggar efter.

Jag har världens snällaste och bästa svärfar. Han har renoverat jättemycket i vårt nuvarande hus själv. Han har målat, tapetserat, byggt två altaner, spikat innertak i badrummet, byggt hönshus och hönsgård, lagt nytt tak på garaget och isolerat det, ja, hjälpt oss med allt som vi inte anlitat hantverkarhjälp för.

Han ställer ALLTID upp när man frågar om hjälp och det är vi så otroligt tacksamma för. Snällhet ska man inte utnyttja eller ta för givet. Vi betalar honom alltid för hans arbete, trots att han skriker i högan sky och inget vill ha. Men varför ska han inte få betalt för det han gör?  Han har ett eget aktivt liv med många intressen och han tar av sin tid för att göra något snällt för oss. Det ska han inte behöva göra gratis, tycker jag. En hantverkare hade kostat minst tre gånger så mycket. Som sagt, jag har världens bästa svärfar. Nu i veckan ska han måla vårt sovrum. Fler bilder kommer!


lördag 7 september 2013

Med tårar i ögonen


                                Idag ska vi åka till det nya huset med lite flyttlådor.

För en tid sedan fick jag återigen en påminnelse om hur otroligt tacksam jag ska vara över att jag får vara journalist. Jag gjorde en intervju med en person som är oerhört framgångsrik i sitt yrkesliv. Det har bara gått framåt, framåt, uppåt, uppåt för den här personen. Jag satt i en timme med ett leende på läpparna och kände mig oerhört inspirerad av den energi som den här personen förmedlade.

I slutet av intervjun frågade jag om det fanns något som vi inte visste om den här personen. Då satte sig X ner vid bordet framför mig och berättade om en händelse som präglat X:s liv under en mängd av år. En händelse som fick mina ögon att tåras. Jag fick blinka bort dem för det går inte an att sitta och gråta under en intervju, jag har ju ett jobb att göra.

"Du får inte skriva om det här, jag berättade det bara för dig", sade X. Och det kommer jag förstås inte att göra. Men den här händelsen visar bara hur lite vi vet om våra medmänniskor. X är otroligt framgångsrik och man kan inte tro, utifrån sett, att det kan finnas ett enda problem i den personens liv. Och så finns där ett nattsvart mörker.

Hade jag inte varit journalist hade jag aldrig fått träffa den här personen. Aldrig fått ta del av den här fascinerande livshistorien. Man behöver inte skriva allt man får höra. Ibland är man bara tacksam över att man har fått lyssna.


torsdag 5 september 2013

Nu är det inköpt!

Trots att de senaste dagarna har varit kanonvarm och någon höstmyskänsla verkligen inte infunnit sig har jag nu investerat i min egen inflyttningspresent- ett fint doftljus. Valet föll på mörk vanilj från Lilla Bruket. Det ska jag tända första kvällen vi har flyttat in i huset, oavsett hur många flyttlådor det är kvar att packa upp!


                                             Doftljus Lilla Bruket, 249 kronor.


                                                     Det ser i alla fall ut att lukta gott.

Tack för responsen på föregående inlägg. Jag kanske uttryckte mig onödigt kategoriskt. Självklart ska man få ha en avvikande åsikt även inom bloggvärlden. Om någon skriver nedsättande inlägg om homosexuella eller mörkhyade eller något annat som man tycker är helt uppåt väggarna, självklart ska man skriva en kommentar och säga ifrån. Men det är stor skillnad på att säga ifrån och att vara elak för att medvetet göra någon ledsen. Du som sysslar med det sistnämnda, fundera en stund på varför. Då kanske du slutar.

I helgen ska vi börja flytta flyttkartonger i huset. Jag ska ställa upp mitt ljus och så får det vänta där på att bli tänt. Snart, snart kommer jag att kunna tända det varje kväll. Jag längtar!

onsdag 4 september 2013

Elaka kommentarer



                                    Vi borde ge varandra mer rosor och mindre ris.

En av orsakerna till att jag startade en heminredningsblogg, var avsaknaden av elaka kommentarer inom den bloggsfären. Heminredningsbloggare ger varandra uppmuntrande kommentarer, berömmer och lyfter upp varandra. Jag har i och för sig inte bloggat längre än drygt tre månader, men hittills har jag bara fått otroligt fin respons och det tackar jag verkligen för.

Men igår hände det. Jag skulle kommentera en bild som en bloggare lagt ut, som föreställde hennes fina badrum, som hon, med all rätt, var stolt över. Kommentaren som var sist i fältet, innan den jag skulle skriva, osade av elakhet och var (naturligtvis!) anonym. "Du är en härmapa" "Du har inte kommit på idéerna till ditt badrum själv", sådana saker stod det. Och jag blev helt vansinnigt arg.

Hur kan man, förmodligen som vuxen människa (tvivlar på att särskilt många barn läser heminredningsbloggar) sitta och ösa galla över en annan människas BADRUM??! Hur är man funtad då?? Och VARFÖR gör man det? Det enda man uppnår är ju att man gör bloggaren ledsen och vad får man ut av det? Det finns bloggar som inte ger mig något, som har en helt annan heminredningsstil än jag och därför väljer jag att inte läsa dem.  Men jag skulle då aldrig skriva hur fula gardiner jag tycker att de har eller vilket fult kök de satt in i sitt hus. Är det något som inte faller mig i smaken, ja då väljer jag bara att inte kommentera. Det är vanligt hyfs. Så du som tycker att jag har köpt ett fult hus, har fula mattor eller ett vidrigt badrum, klicka bara vidare tills du hittar någon annan blogg som faller dig mer i smaken. Du behöver verkligen inte känna dig tvingad att tala om det för mig.  För jag vill inte ha dig här.

tisdag 3 september 2013

En tuff grabb

Dottern och sonen har börjat rida på ridskola. Sonen, som är 9 år, fick världens största häst, stor som Gibraltarklippan. Men hästen var halvdöd och han heltänd så det blev en riktigt lyckad kombination. Idag såg jag hur han tryckte på med skänklarna ett par extra gånger så att Gibraltarklippan började trava några steg. Han tittade på mig och log belåtet efteråt. Jag som haft egen häst i flera år innan jag fick barn håller nu tummarna för att intresset håller i sig, för jag vill bli ponnymamma! Tänk vad kul om jag och barnen skulle kunna ha en häst tillsammans om några år!

Killar brukar ju sällan tycka att det är särskilt tufft att rida, men egentligen finns det ju ingen mer macho sport. Att styra en 600 kilo tung häst över till exempel ett hinder i full galopp, det är inget för den nervsvage. Jag försöker att tala om det för sonen och hittills så är han övertygad om att han är en tuff cowboy och Gibraltarklippan hans cowboyhäst.

Jag visar lite fler bilder från huset. ikväll lägger jag ut en annons på vår Wilmasäng på Blocket. Riktigt tråkigt, men sonen ska få det stora sovrummet och sängen får inte plats i de andra rummen. Gaaaah!


                       Ja, ni ser vad mycket buskar och rabatter det är överallt. Bort!


                                             Jag gillar originalskyddet för elementet.


                                              Det här rummet blir 6-åriga dotterns rum.

Sonen får jättesovrummet med balkong. I mitten ska han ha ett minibiljardbord. Kolla alla garderober!


                   Det här blir vårt sovrum. Någon Wilmasäng får INTE plats. (Buuuäää!)


                                                            Ja, ni ser, en riktig djungel.




       Uterummet har jättefina uppdragbara "gardiner" i taket som utestänger alltför starkt solsken.

Åh, vad jag längtar tills vi kan flytta in! Jag räknar dagarna....